Aftonbladet – 16 juli 1872, sida 2

er inte blefve utvecklad. Ödlad, skulle der blifva fulländad. Åh, numera blir det ingenting af den jag lär aldrig få tid att öfva mig; och dess utom vore det väl löjligt för en gift lady att taga sånglektioner,, sade hon skrat tande. Hvarför inte? sade han, det finnes otaliga, som göra det, och ni är dessutom inte ännu så gammal. Skulle ni vilja ned låta er att taga några af mig, mrs Tre berne? Skola vi öfva oss tillsammans me dan ni är här?: O ja, det vore roligast af allt, sade hon utan minsta missnöje öfver att hennes sång icke befunnits felfri; bra snällt af er, kap ten Treherne, att önska det, Jag vet att jag är mycket okunnig. Det vill jag ingalunda säga, svarade han. Jag är deremot mycket djerf, som vågar göra den minsta anmärkning, mer musik är ett heligt ämne för mig. Ert före drag behöfver endast modereras lite här och der, rösten i och för sig är utmärkt. Ni öfverdrifver, kapten Treherne, inföll hon. Snart skall ni väl säga att jag är fullkomligheten sjelf. Ja, det skulle jag tro att ni är, sva rade han med ett uttryck, som gaf order prägel af att de voro med uppriktig me ning yttrade. Elfrida skakade tviflande sit hufvud. Ni känner mig inte, var allt hvad hor svarade, De hade under detta samtar stått tillika med Agnes vid pianot; nu slöto sig mr Ryder och William äfven till dem, hvarföre George fann lämpligast att afbryta konver sationen. Han slog sig sjelf ned vid pianot och började sjunga. Med en utmärkt rös disposition föredrog höäd ded ena sången et