Aftonbladet – 15 juli 1872, sida 2

dessa, Han bugade sig med lika mycke osökt behag, som han gick: eller satte sig Elfrida rodnade i medvetandet om, att pre sentationen var obehöflig, men besvarade hans helsning med en böjning på hufvudet Ni har fullkomligt rätt, onkel, sad George, åter sättande sig, jag har inte blifvi presenterad för mrs Treherne, men jag ha gjort det sjelf, hvilket ungefär kan komm: på ett ut. Presenterat dig sjelf! När? hvar? sad onkeln förvånad. I biblioteket, före middagen; jag var sä kerligen inte egnad att göra ett behaglig intryck, öfverhöljd som jag då var afdam. Det var under det jag väntade. på e! allesammans, sade Elfrida förläget; hor var ett litet barn i afseende på att rodn: öfver allting. Det har du inte sagt oss, Elfrida? in föll Agnes, som ifrån början kallade hennt i förnamn. Jag — jag han inte, svarade hon, och dessutom hade jag glömt det. Det är mer än jag gjort, sade George artigt, så artigt, att Agnes och Helene vex lade en blick af förvåning. Kapten Tre herne började blotta en alldeles ny ka rakter, Detta föreföll Agnes riktigt roligt men Helene alldeles. motsatsen. Ett moln af harm lade sig öfver den sistnämndas an sigte, och -han blef ännu mera trumpen. Den egentliga konversationen vid bordet oderhölls af gamle mr Treherne och Willi am; den förre hade så mycket att fråga angående deras resa och sin gamie vän doktor Salisbury. Omständigheterna rörande förlofningen och giftermålet lemnade han tills familjen blef för sig sjelf. William besvarade alla frågor på sitt vanliga sätt; noga detalfsrande allt hvad han fann lämp