Aftonbladet – 15 juli 1872, sida 2

Budet återkom genast: Kapten Treherne anhåller att herrskapet inte väntar på honom — han kommer om några minuter. George hade nemligen försjunkit i drömmerier och alldeles förgätit omklädningen, ända till onkelns helsning återkallade honom till verkligheten. Ja! vi göra väl som han önskar, sade mr Treherne, bjudande Elfrida sin arm. William, vill du föra din kusin mademoigelle du Broissart till bordet. Ni och jag blifva väl slutligen ett par, miss Treherne, sade mr Ryder skämtsamt, bugande sig för Agnes — vi blifva af omständigheterna alltid sammanförda. Är det angenämt eller motsatsen, mr Ryder ? Naturligtvis det mest angenäma för mig, miss Treherne, men jag vågar knappast hoppas, att ni tycker detsamma. Agnes hade på läpparna ett skämtsamt svar, men hågkomsten af ett vänligt, frimodigt ansigte med stora, kärleksfulla ögon trädde fram för henne bredvid den skrynklige gråhårsmannens, och hennes -.tnnga hejdades. Huru mycket denna unga qvinna verkligen led, visste ingen mer än hon sielf.Hon syntes alltid glad och nöjd, men en enda tanke beherrskade hennes sinne dag och natt. — Matsalen på Ariscedwyn var, som en matsal bör vara, enkel — ett för sin längd kanske något smalt rum; med höga, franska, ända ned till golfvet gående fönster, som, då de stodo öppna om sommaren, lemnade fritt tillträde för blomsterdoften från parterren att inströmma, men en vinteraftom gom denna voro stängda med luckor och förhängda af tjocka damastdraperier. Det massiva ekbordet,fulisatt af en präktig servis, var upplyst med dessa gammal: modiga, solida vaxljus, hvilka öfver ett mid