Aftonbladet – 13 juli 1872, sida 2

De nordiska mötena i Kjöbenhavn. (Bref till Aftonbladet.) Kjöbenhavn den 10 Juli. Det nyligen afslutade tredje skandinavika nationalekonomiska mötet har här gjort tt godt intryck genom det stora antal be: ydande personer, som deri deltogo, genom et allvar och den grundlighet, som utlärkte förhandlingarne, och genom den enällighet, som i flere vigtiga frågor kunde ppnäs. I den bland dessa frågor, som för gonblicket är af den största praktiska beydelse, nemligen myntfrågan, blef den reolution, om hvilken man kunde förena sig, isserligen hållen i något allmänna ordalag, ch det hade utan tvifvel varit önskligt, om an, i stället för att uttala sig om önskigheten af gemensam guldmyntfot och deimalsystem, hade kunnat något närmare be tämma, huru denna guldmyntfot bör vara eskaffad; men det var dock af vigt och till agn, att mötet uttalade sig för tillsättande f en kommission af män från de tre riena, för att åvägabringa något gemensamt örslag. Jag vet visserligen, att några afl nötets mera betydande svenska ledamöter voro ganska mycket emot nedsättande af en sådan komit, emedan de föreställa sig, att sådant blott skall leda till sakens undanskjutande; men det är fara värdt att i anat fall den å danska sidan nedsatta komitn kan framkomma med ett ensidigt förslag och i alla händelser är det svärt att inse, huru något gemensamt förslag skall kunna komma till stånd, annat än genom en internationel komit, ty icke lärer väl någon, som har reda på de uttaldhden i ämnet, som egt rum så väl från dansk som svensk och norsk sida, tro, att ett fullständigt förslag skall kunna utarbetas på grund blott af underhandlingar i ministeriel väg. Det är antagligt, att om ett förslag till gemensam myntfot utarbetas ur mera ensidigt dansk synpunkt, t. ex. i enlighet med etatsrådet Levys vid mötet framställda förslag, som gick ut på att 500 grammer fint guld skulle utmyntas till 620 rdr och som tillika involverade att danska riksdalern skulle bli oförändrad men den svenska, för uppnående af likhet, nedsättas något i värde, så blir det ganska svårt att komma till den gemensamhet, som man å ömse sidor erkänner vara alldeles nödvändig. Under debatten om kommunikationsväsendet gjorde sig å danska sidan i vissa fall ett specielt Kjöbenhavnsintresse kanske nå got för mycket gällande. Då jernvägsdirektören Rothe vältaligt sökte göra gällande den uppfattningen att i alla händelser den vigaste, beqvämaste och billigaste utfartsvägen från Sverige vore öfver Malmö och Kjöbenhavn, så fruktar jag, att han påverkades något för starkt af den sydsjellandska jernvägens intressen. Mötet saknade fram stående deltagare från Jylland och det blir derigenom lätt förklarligt, att man å dansk sida icke blott icke visade något intresse för utan äfven en viss afvoghet mot den ifrågasatta kommunikationsleden emellan Göteborg och Fredrikshavn. Sedan emellertid numera styrelserna för jernvägarne på halfön ändrat turerna med afseende på en sådan blifvande trafik och det kan ådagaläggas att utgifterna både för gods och passagerare på denna led skulle bli högst betydligt Villigare, torde det vara skäl att på skarpt allvar upptaga den saken till behandling. Jag torde ock snart bli i tillfälle att dertill återkomma och att meddela detaljerade upplysningar i ämnet. Att detta möte i mer än ett fall skäll komma att medföra praktiska resultater kan man taga för afgjordt. Erfarenheten har redan vitnat tillräckligt om vigten och in: flytandet af de förhandlingar, som vid före gående möten af denna art egtrum. Af de tryckta berättelser, som vid mötets början af de respektive bestyrelserna utdelades, rörande hvad som i hvartdera af de tre ri kena blifvit tillgjordt, sedan det andra skandinaviska nationalekonomiska mötet, för utvecklingen af de dervid förhändlade nation alekonomiska och sociala frågor, erfor man, att i alla tre länderna någonting blifvit gjordt med afseende på nästan hvart och ett af de 25 önskningsmål, som uppställdes af mötet i Stockholm 1866, och i afseende på vissa frågor, t. ex. postförbindelserna, betydligt mer än hvad man då vågade hoppas. Jag har förut nämnt, att flere af den danska ministerens ledamöter tecknat sig såsom deltagare i mötet och med det lifli aste deltagande följde förhandlingarne. fven konungahuset har visat sitt intresse för saken, i det såväl konungen som kronprinsen tid efter annan kommo tillstädes för att åhöra diskussionen. I måndags voro de tre bestyrtlserna för mötet tillika med grefve Lagerbjelke och bankdirektören Wallenberg inbjudna till stor diner på Bernstörfs slott. Af kungliga familjens medlemmar deltogo i denna diner, utom konungen och drottnin gen, äfven kronprinsen och kronprinsessan, storfurstinnan Dagmar eller som hon i Ryssland kallas Maria Feodorowna samt prinsarne Waldemar och Hans. Prinsessan Thyra är ännu för klen att kunna lemna sina rum. Kronprinsessan språkade lifligt med sina landsmän; hon är synbarligen fullt hemmastadd här och rör sig i denna krets gladt, otvunget och med mycket behag; hon är af danska allmänheten högt uppburen. Af stort intresse var att se alla ryssars blifvande kejsarinna; hon är lika intagande till sitt yttre, lika enkel och älskvärd till sitt väsen som hon varit; hennes två små söner, som ock voro der, sågo dugtiga ut. Middagen var mycket solenn och storståtlig. Lifgardets musikkår utförde taffelmusik efter tryckt program, der saker af nordiskt ursprung och nordisk tendens utgjorde hufvudbeståndsdelarne. jken på det ytterst angenäma mottagandet a Am Ra RA FR LA RA RR