Aftonbladet – 13 juli 1872, sida 2

stigt upphöjas till en bättre, icke huru bor nog skulle kunna sätta sig i respekt ho: allt hvad tjenare hette, coh för att bevisa den sin öfverlägsenhet och deras ringhet, vald hon merendels ett mycket spotskt och snä sigt sätt emot dem. Ett mottagande, i intet afseende liknande det Elfrida rönte på Lawn, väntade henne vid Ariscedwyn, då vagnen svängde uppge nom de höga jerngrindarne och stannade vi trappan. En mild röst helsade henne vi urstigandet, en vänlig hand tryckte me värma hennes och med den mest förbindlig: artighet fördes hon in i det eleganta, fym liga biblioteksrummet, der en stor brasa spiseln med de muntraste flammor tyckte på sitt sätt vilja uttrycka sin glädje öfve hennes ankomst och lägga sina välkommel till de många hjertliga, hvarmed den gaml mr Treherne i en öm omfamning helsad henne. Elfrida kunde knappast återbåll: tärarne, när hon mottog hans faderliga kyss det var första gången hon verkligen känd: sig tillhöra Treherneska familjen. Mr Treherne presenterade derpå sin dot terdotter, som stått i ett hörn af rummet med tölpaktig förlägenhet mottog hon mi Williams skämsamma erinran, att det ej va första gången de sågo hvarandra; Sedan Helene fått visshet att den ung: såyn var samma flicka, som hon redan på Biackheatb fattat en obefogad motvilja 20. för, hade hon met jeemotset deras besök. Hon insåg na genast att i idas skönhe och behagliga väsende skalle komma at :tMA henne alldeles i skuggan. Icke röt? än Agnes fölit frida till de för mr och mrs William srne bestämde rummen och öfverlemnat henne ät kammar jungfrun, drog hon sig till minnes;-vid tan