Aftonbladet – 12 juli 1872, sida 2

1. Hvad gör då staten i sådan riktning? (hin en aflönar vid hvarje fängelse en predi-för ant, som söndagligen håller gudstjenst och,lden är fänge påkallar hans biträde, eller eljest Me id besök i fängelset meddelar religionens larh irdomar och tröst. Men dessa befattnin-set ar äro i allmänhet så illa aflönade, att in-pä ehafvarne måste betrakta och sköta demjges åsom bisak till någon annan mera indräg-latt ig befattning. De borde i stället vara ilhai illfälle att ät sina åligganden vid fängelset On ffra all sin tid, ty utan tvifvel är det min-l1ös re genom de söndagliga predikningarna,ltid n genom enskilda samtal, fängpredikanten sig an verka på sådana personer, som straffån-ha sar vanligen äro, Såsom förhållandena nu ldå ro, torde dessa enskilda besök och samtallat id många fängelser endast undantagsvis än örekomma. Och förutsättes äfven, att fång-gå redikanten åt denna sin befattning egnarloc ul sin tid, kan han likväl vid de störrelde traffängelserna endast ytterst obetydligtdi; sysselsätta sig med hvarje fånge särskildt. lde Vid det å Långholmen utgjorde 1869 straf-st. ångarnes och de för försvarslöshet till allmänt arbete dömdes antal 889. Antagerllif man att predikanten vid sina besök i fängelset använder 6 timmar dagligen under 30010oa söknedagar af året, så blir det omkring två pl timmar om året, som han kan uteslutande fö egna åt hvarje fånge särskildt. Lägg här-lst till att staten består böcker af religiöst och hb sedolärande innehåll, sä återstår ej mer attlki förmäla om dess åtgärder för att befrämja ln fångarnes moraliska förbättring. ft Säsom den andra orsaken till återfall: ilå brott nämndes, att för den frigifne-återgånm gen till loflig verksamhet snarare försvåras, j!ft än underlättas. Härvid äro tvenne, särdeles s! vigtiga omständigheteratt tagai betraktande, u nemligen för det första att staten gör för litet, VY för att utbilda fångens arbetsskicklighet och d derigenom bereda honom möjligheten tilljå ärligt förvärf, för det andra att den stundom 1 för lifstid, oftast åtminstone för vida längre tid än straffarbetet eller fängelsestraffet, honom ådömda förlusten af medborgerligt för-le troende stämplar fången med en vanfräjd,d söm utestänger honom från menniskors väl-la vilja och förtroende, från alla tillfällen attlo med ärligt arbete förtjena sitt bröd. Vild skola något uppehålla oss vid dessa tvennels omständigheter, hvarför sig. Omkring tre li fjerdedelar af hela fångpersonalen undergår d sitt straff i kronohäktena och länscellfän-f gelserna. Vid såväl de förre som en delll af de senare äro anstalterna för bibringande 1 af yrkesskicklighet ganska inskränkta, ofta lt nära nog inga. Och vidare, om och närl! likväl sådana förfoganden äro vidtagna, f torde de oftast vara föga ändamålsenliga. Vid de nämnda fängelseinrättningarna sysselsättas fångarne med sådant arbete, som j! kan af fängelseföreständaren anskaffas, och l4 på förlag, som af direktören eller enskild person förskjutes; af inkomsten tillfaller 3 fängelseföreståndaren, !3 fången, e bevakningspersonalen och !e fängelsets be l, sparingskassa. Det är klart, anmärker förf., . att vid en sådan anordning hufvudsyftet lj måste blifva, att fångarne komma att utföra det arbete, som med afseende på konjunkturerna för dagen är mest lönande, icke det, l. Ihvaraf de, frigifvne, skulle hafva lättast t att förvärfva sin utkomst: hvilken yrkes-! skicklighet, att lefva af, kan väl t. ex. den l mängd fängar förvärfva, som för närvarande Ai länsfängelser och kronohäkten sysselsättas Imed hopklistring af tändsticksaskar? Bikta vi åter blicken till de stora gemensamhetsfängelserna, så är det visserligen händelsen, att en del fångar sysselsättas: med och ät njuta handledning i vissa handtverk. Men Iden stora massan af manlige straffångar, som läro dömda till mer än 2 års straffarbete. -larbeta vid Långholmen och Karlskrona me .bergssprängning och stenhuggning eller an. vändas — i Malmö, Landskrona och Varfberg — af entreprenör-fabrikanter vid ylleoch träämnesfabriker. I straffoch arbets; fängelserna för qvinnor gysselsättas de i t I straffanstalten å Norrmalm intagna med för -qvinnor lämpliga arbeten af hvarjehanda .Islag, men vid det qvinliga gemensamhetsI fängelset i Göteborg användes en stor del -li en fabrik för ylleschalar, medan: de öfriga fsysselsättas med liniering af böcker, stämp: -lling af kuverter o, d., och de gqvinliga fån-I garna i Norrköping användas till största.de Ilen i Drags bolags yllefabrik, Hur skola s nu persoiler, som år ut och år in sysselsatts ji blott med att hugga sten, utföra vissa förrättningar i en klädesfabrik, stämpla brefkuverter 1. d., kunna, när deras: frihetstid stundar, motse arbetsförtjenst och ärlig försörjning? Den ekonomiska fördelen för staten genom en relativt hög. dagåspenning för hvarje af en entreprenör använd fånge torde ock vara skenbar, emedan fångarnes sysselsättning på spridda ställen i fängelsets grannskap kräfver en dyr militärbevakning, som, vid annan anordning af fångarnes arbeten, kunde minskas eller undvaras: den kostar vid Långholmen årligen 40till45,000 rdr. För öfrigt, om än staten, genom anordnande af fångarnes lämpligare syssölsättning, skulle ådragas ökade kostnader på ett håll, skulle den återvinna dem på ett annat derigenom, att en mängd frigifne, som under fängelsetiden verkligen satts i stånd att ärligt förtjena sitt bröd, ej såsom nu skulle äterkomma, för att slutligen qvarstanna för lifstid och till dödsdagen underhållas på statens bekostnad. i Men ej mindre, än af bristande arbetsskicklighet, försvåras för den frigifne strafffängen tillfället till ärligt förvärf derigenom, att han genom det lika ändamålsvidrigå som h! grymma stadgandet om vanfrejd, ådömd för r 5 till 10 är eller lifstid, ofta trots den ärr ligaste föresats och bästa vilja ej kan era hålla tjenst eller arbete: Vecka efter vecka inkomma till K. M:t böneskrifter från frigifne med anhållan att återfå medbor rerlivt förtroende. alla enstämmist förkla