Aftonbladet – 11 juli 1872, sida 3

fortes creant fortes et bomi (starka och dug tiga föräldrar föda starka barn), så kunde just de många utdöda slägterna i Ättartaf lorna anföras såsom skäl för motsatsen, ty ingen kan väl betvifla att stamfäderne fö! de ädla slägterna varit fortes et boni. De låga själar, som ville tillåta sig något så dant, hänvisa vi till inskriften på vårt rid darehus. Hvad fullständigheten angår, står stuteri boken äfven deri framom ättartaflorna. De är sant att den förra aldrig upptar mer är åtta leder, utom i de fall, då man hänvisas till föräldrarnes slägtledning, då man stun dom kan få ihop nio eller möjligen flere Men ej heller upptages för någon enda al de högättade hästarne mindre än åtta led Det kan hr Anrep med flertalet af sina fa miljer ej göra efter. Ett vackert exempel på fullständighet lemnas i tabellen på sid 62, der inom parentes under Spotless, ett grefve Reventlow tillhörigt ljusbrunt sto. läses: 1871 drägtigt efter Barcaeolid. Dy lika intima notiser söker man förgäfves i hr Anreps böcker. Lika mångfaldiga kombinationer, som nå gonsin mellan våra adliga familjer, före komma mellan de förnäma hästslägterna, Så är t. ex. den vid Kaflås födda Alice sonsons dotterdottersdotter till samma Waxy, som är mormorsmormors far åt den i Mecklen burg födde Arnim, hvilken således på långt håll är onkel till Alice och hennes yngre broder Agamemnon. Den på Flyinge födde Barntomn härstammar i ett aflägsnare led än Arnim från samme Waxy, men återigen i ett närmare än den hos lord Chesterfield i England uppfödde Baron Miinchausen från Prunella. Således äro de hästar, som stå på de fem första tabellerna, mer eller mindre beslägtade. Ofvan nämnde Waxy förekommer för öfrigt i nästan alla slägttaflorna och i en, Doberans, tillika med Penelope på ej mindre än 4 ställen. Likartade förhållanden möta oss hela boken igenom. En anledning till smärta gifver oss likväl denna bok, ty hon visar oss att fullblodet blott är en alldeles ny företeelse inom Skandinavien. Högst få af de ädla djuren äro födda inom dess gränser, intet enda har här några egentliga anor. En viss stolthet känna vi dock deröfver att den Miss Winton, infödd svenska vid Flyinge, om ock af engelska föräldrar, redan öfvergått till Danmark, der hon bär vitne om hästkulturens utveckling i hennes fär dernesland. Den omsorgsfullt utarbetade boken innehåller summa 63 tabeller med fullständiga slägtledningar, af hvilka 35 komma på Sve rige och 28 på Danmark. Ett tillägg upptager dock ytterligare 4 hästar för sistnämnda land, tre der uppfödda och en importerad, hvartill kommer den glada förhoppning, som Spotless, såsom ofvan är nämndt, ytterligare ingifvit, så att man ser att det lilla Danmark jemförelsevis är mera ullblodigt än Sverige. Från Norge omtaas deremot intet enda exemplar: norrmänen äro nu en gång oförbätterliga demo rater, som hvarken bland menniskor eller lästar uppskatta ädelt blod.