När bankiren om morgonen skall begifv: sig från hemmet till kontoret, borstar ha! sjelf sina kläder och tager derefter, i likhe med den yngste bokhållaren på hans konto! och arbetaren i hans fabrik, sin lilla flätade matkorg på armen, då han anser sig ej fi tid att återkomma till middagen. Skulle hä! i Sverige någon af våra fina handelsmär kunna förmå sig till att om morgonen sjel! sopa sin butik och ville hans första bi träde under tiden visa sig på gatan med qvasten i hand för att rengöra det närmast ingången varande stycket af trottoiren?... Jag tror det icke. Men så går det allmänt till i Amerika, der jag sett till och med både bildade och rika fruntimmer sopa rent så innansom utanför sina handelslokaler. Hvad särskildt de älskvärda stockholmskorna beträffar, tyckas deremot allt för många bland dem ända till narraktighet rädda för att öfverraskas, då de äro sysselsatta med något gröfre arbete. Här har på senare tiden funnits i handeln ett slags mycket rymliga och mycket efterfrågade portföljer, på hvilka står med stora bokstäfver Musik; och i dessa bära nu temligen allmänt sömmerskorna sin syattiralj, fabriksflickorna sina matransoner för dagen, kaffesystrarna sina stickstrumpor och de fattiga familjernas döttrar små, nyss på torget eller i boden uppköpta, partier af grönsaker och viktualier m. m. Månne våra sköna icke dermed vilja inbilla verlden, att de idka musik allesammans och således äro damer af verld och värde?... Amerikanaren låter gerna allt gå ut på besparing och besöker derför helst de billigaste restaurationerna, der arbetare och icke arbetare intaga sina måltider vid samma bord. I Chicago funnos före den stora branden en hel mängd dylika ställen och deribland ett som, beläget nära stadens Court House, var berömdt för billiga priser och ferm uppassning. Der hade jag allt som oftast nöjet att såsom middagsgäster se stora affärsmän, berömda advokater, snillrika publicister och inflytelserika statsmän vid sidan af irländska åkardrängar, tyska puttelkrämare och svenska emigrant-runners, — Såsom anmärkningsvärdt, ehuru, från en sida betraktadt, kanske icke så efterföljansvärdt, må i sammanhang med det redan sagda omnämnas, att i Amerika är det mestadels husbönderna, äfven de för mögna, som tidigt gå till de s.k. markets för att uppköpa och sjelfva hembära matförråden, ehuru för de fleste bland dem troligen skulle vara med mindre kännbara upppffringar förenadt, än för familjfäderna i Sverige, att lega andra till det bestyret, som icke räknas bland husmoderns eller tjenstflickans åligganden. Må nu icke nägon efter genomläsandet af denna uppsats fälla ett förhastadt omlöme och förklara antagandet af de härmed förordade begreppen om individuel likstälighet såsom en onaturlighet och ett brott mot samhället, ty vid hvad här ofvan nedskrifvits rörande förhållandet, sådant det framstår i Förenta Staterna, låder icke det minsta af öfverdrift. Och säkert är väl indå att till en stor del just på grund af let stora värde, som i Amerika tillerkännes let kroppsliga arbetet, samt derför att man ler icke känner till rangskilnaden, detta naturliga stängsel, som, delande folket i otaliga, ganska skarpt begränsade klasser, örhindrar utvecklingen af en verkligt fri och allmän samverkan, har det stora landet sjort så förundransvärda framsteg i nästan ula riktningar. Isidor K.