Aftonbladet – 8 juli 1872, sida 2

et, och iden om ett triumvirat, bestående f marskalk Mac Mahon, general Ladmiraultg ch hertigen af Broglie, framträder åter.t lela venstern understödjer nu med beslut-q amhet Thiers. Mycken vigt tillägger man 1 detta hänseende ett tal, hvilket Gambetta; går höll inför utskottet och i hvilket han örsvarade det nya fördraget med Tyskland 1 r militärisk, finansiel och nationel synpunkt. 7 in deputation från venstern hade i dag ett! Angt samtal med Thiers, i hvilket regerin-, :ens politik och landets allmänna tillstånd; iskuterades. Thiers försäkrade deputatio-; jen, att han icke tänkte på att afgå och att; an icke tänkte på att göra tullen på rå-l, mnen till en kabinettsfråga. Han märkte hö-, serns intriger, men fruktade dem icke, och an tillade, att deputationen kunde lita på l; utt i honom finna en fast försvarare af re-l, mbliken. Det för granskningen af fördra-, set (med Tyskland) tillsatta utskottet harl; ill ordförande valt den liberale deputeraden l, Scherer. Rätt betecknande för den nuvardnde partiställningen i nationalförsamlingen är den omständigheten, att de flesta tidningar uf monarkisk färg angripa traktapen, under det de republikanska organerna inna den förträfflig. Sålunda förklarar Rappel det för ett utmärkt resultat af Phiers verksamhet, att hela frågan om territoriets befrielse blifvit förvandlad till en finansiel ren angelägenhet. Gambettas tidning Republique frangaise menar, att framti den nog skall kasta det rätta ljuset öfver de genom traktaten vunna fördelarne, och att det visserligen icke är-en diplomatisk seger, som blifvit vunnen, men att ett land med Frankrikes hjelpkällor kan i traktaten se ett betryggande steg. Journal de Paris, en af högerns organer, kan deremot icke inse, att något blifvit vunnet genom den nya konventionen, och tillägger: Troligtvis innehåller traktaten allt, hvad vi kunde uppnå, hvad Frankrikes missöde lät hoppas och hvad vi måste mottaga med smärtsam resignation. Den bonapartistiska La Presse finner att regeringen först borde ha utfärdat sin inbjudning till det stora statslånet och derefter afslutit konventionen, enär detta skulle ha vitnat fördelaktigare om Frankrikes kraft och--sjelftillit.. Den -bonapartistiska Pays menar, att det är obetänksamt och förhastadt att gifva tyskarne så mycket penningar före den bestämda tiden, enär Bismarck derigenom lätt kan komma på den iden att begagna det franska guldet att anstifta nya kommunistiska uppror i Paris och det öfriga Frankrike. Den klerikalt-legitimistiska organen Univers fordrar till och med, att mau utan vidare skall förkasta en så förödmjukande traktat och tillkalla. grefven af Chambord, hvilken, likt en annan Camillus, skall utjaga den penninghungrige fienden ur landet. Från Paris telegraferades den 4 dennes till Berlingske Tidende: I går hölls ministerråd i Versailles under Thiers ordförandeskap. Man beslöt att fastställa den offentliga subskriptionen på det nya femprocentslånet till den 27:de, 28:de och 29:de Juli detta år. Detta beslut skall troligen stilla den oro och spänning, som herrskat rörande denna sak. General Riviere, hvilken leder den förberedande undersökningen om marskalk Bazaines beteende vid belägringen och kapitulationen af Metz, har anförtrött en del af sitt uppdrag åt hr Deschange, deputerad för Meurthe och Moselle, Denne senare har nu lyckats upptäcka den skogvaktare, hvilken den 23 Augusti 1870 öfverlemnade till Bazaine Mac-Mahons depesch, i hvilken han underrättade Bazaine om sin tillämnade marsch. Marskalk Bazaine har alltjemt påstått, att han aldrig erhållit denna depesch. Skogvaktaren kommer att kallas som belasthingsvitne och stor vigt fästes vid hans vitnesmål. I nationalförsamlingens möte förliden tisdag begärde krigsministern general Cissey, att församlingen skulle bemyndiga den krigsrätt, hvilken skall förhöra marskalk Bazaine, att undersöka de dokument angående kapitulationen af Metz, hvilka blifvit öfverlemnade till den komite, som skall afgifva yttrande om revolutionen af den 4 September. Efter någon diskussion beslöt församlingen, med general Cisseys samtycke, att den framstälda begäran skulle hänskjutas till fjerde Septemberkomiten: Den 1 dennes gaf Cercle Republi eaine, en förening, som stiftades i Paris förlidet år, en bankett till ära för de tre republikanska deputerade, som valdes den 9 Juni. Skålar utbragtes för dessa deputerade, för Thiers, för Elsass och Lothringen och Louis Blanc talade för republiken och för enighet mellan republikanerne. Ta laren påstod,att det republikanska partiet var det verkliga konservativa partiet, och att utanför det blott funnes revolutionära rojalister. Det var just desse, som repubiikanerne i ordningens namn angrepo. Om det föll alla så svårt att hemta sig efter de senaste omstörtningarna, om landet, som traktade efter lugn, ännu befann sig i oro, var detta icke republikanernes fel, utan ansvaret hvilade på dem, som ville påtvinga Frankrike pretendenter och ideligen smidde ränkorsåväl inom som utom nationalförsamlingen. Det gafs ett parti, som i många är hade kämpat och lidit för republiken, men aldrig, när den blifvit proklamerad, haft den glädjen att se dess triumf. Det var medlemmarne af detta parti, de hvilka hade grundlagt republiken; som Nu voro ateslutna från den. Hvad de sått, hade andra skördat, hade andra haft fördelen, ja till och med äran af. Den utmärkta personlighet, åt hvilken republikens regering blifvit anförtrodd, var det just som