Aftonbladet – 6 juli 1872, sida 2

Franska nationalförsamlingens möte föriden lördag var ett af de stormigaste, som innu förekommit. Efter det presidenten srevy uppläst ett bref från general Trochu, hvilket han förklarade, att sedan armåagen nu vore diskuterad, afstode han från in plats i församlingen, uppträdde deputeraden Gaslonde och uppmanade regeringen utt upplysa till hura stort belopp hon beräknade att skatten åråämnen skulle uppgå. Thiers svarade härå, att han icke väntade att denna fråga skulle ha blifvit framstäld lenna dag. Hade han vetat detta, skulle tan försett sig. med nödiga handlingar; men icke desto mindre såge han sig redan nu i stånd att tillkännagifva, att skatten å rå imnen skulle komma att genast uppgå till yrtiotvå. milloner. Efter upphäfvandet eller modifierandet af fördragen med England och Frankrike skulle emellertid detta .belopp komma att ökas med. ytterligare 18 millioner. Efter ett-par talare af högern uppträdde nu-Rouher i tribunen, Härvid-uppstod ett fruktansvärdt oväsen från venstern, synnerligast. från. yttersta venstern, hvarisenom man sökte göra det omöjligt förtalaren att blifva hörd. Högern och centern protesterade på det lifligaste mot detta vensterns beteende och presidenten Grevy uppträdde på det mest bestämda sätt för talarens rättatt få komma till ordet. Då Rouher slutligen lyckades göra sig hörd, förklarade han, att handelsfördragen af 1860 hindrade Frankrike att beskatta de i dem omnämnda varor-och påstod, att om han kunde förekomma, att råämnen blefve beskattade, skulle han anse sig ha gjort sitt fädernesland ytterligare en tjenst: Vid dessa ord utbrast inom venstern ettskrän, hvilket varade ända tills. Rouher nedsteg från tribunen. Omedelbart efter Rouher uppträdde Thiers. Ffan sade: Länder hafva alltid Baft rätt att beskatta sig efter behag. Under en lång tid beskattades bomull och ull och det troddes icke då, att andra nationers rättigheter derigenom förnärmades; En röst utropade härvid: Ni ruinerar landet, Thiers svarade med kraftig hållning och ton: Det är icke jag, som ruinerat landet; men här finnas personer, som hafva gjort det: Jag har försökt att rädda Frankrike. Dessa ord mottogos med applåder och Thiers fortsatte: Hvarje land har rättighet att inom sina gränser beskatta icke-förarbetade ämnen. Det är icke förhållandet, att fördragen af 1860 hindra oss från att belägga vissa artiklar med tull. Dessa fördrag lemna oss fortfarande mycken frihet. I detta hänseende har icke hr Rouher gjort landet all den skada, som han föreställer sig. Dessa ord mottogos med högljudt bifall. Rouher uppträdde nu åter i tribunen. Venstern började härvid åter tillställa ett obeskrifligt oväsen. Presidenten Gråvy förklarade, att tribunens frihet vore våldförd, och tillade, ander bifallsrop från högern, att han bestämdt fordrade att Rouher skulle få. göra sig hörd. Under mycket larm från venstern protesterade sedån Rouher i moderata uttryck mot Thiers skarpa anmärkningar. Härmed slutades diskussionen och debatten om skatten på råämnen ajournerades till följande dagen. Utrikesministern Remusat uppsteg derefer i tribunen, Med af rörelse skältvande röst sade han, att regeringen: skulle medlela församlingen det fördrag, som blifvit ufslutadt med tyska kejsaren angående bealningen af de tre milliarderna, hvilka Frankrike ännu är skyldigt Tyskland. En öst från venstern utropade härvid: Hör, ir Rouher! hvilka ord framkallade mycken nunterhet. Då Remusat omnämnde Huru itrymningen skulle försiggå, utropade en röst rån högern: Hör, hr Jules Favre!, hvilka rd framkallade mycken uppståndelse inm församlingen. Fördragets stipulatioer öfverensstämma med hvad som redan lifvit omnämndt. Ratifikationerna komma tt utvexlas om tio dagar eller förr om möjigt. Efter uppläsandet af ingressen till ördraget yttrade Remusat: Perritoriets jefrielse beror på en penningbetalning. När le tre milliarderna blifvit betalta, upphör ckupationen. Frågan är derför nu helt ch hållet en finansoch kreditfråga. Ehuru jetalningen af den sista milliarden är upp: kjuten till den 1 Mars 1875, väntar icke ranska regeringen, att hon skall behöfva jegagna sig af detta anstånd. Marne och Taute-Marne skola utrymmas om några få eckor, om vi få döma af den erfarenhet, om vi gjorde med afssente på det senaste