Aftonbladet – 6 juli 1872, sida 2

och medel, dock mer och mer arbetar sig fram till en klar och kraftig öfvertygelse, ej blott att vär trygghet kräfver genomgripande åtgärder, utan ock hvari dessa skola bestå, Det är i hufvudsaklig grad hennes förtjenst, om numera den tanken vunnit insteg och erkännande, att lika väl som den bokliga bildningens äfven vapenfärdighetens första grunder äro ett oumbärligt element i all uppfostran, ett nödvändigt vilkor för hvår och en, som vill erkännas duglig för en medborgares rättigheter och pligter. Och i ett annat hänseende, men till samma mål, våga vi säga att hon verkat godt genom att mildra ensidiga militära åsigter och fördömar. . Ännu hafva vi icke nått det mål, för hvilket den frivilliga folkbeväpningen, på det sätt vi antydt, har heder af att hafva beredt väg. Vår stora försvarsfråga är ännu icke löst. Vårt land kan ännu ej umbära den omedelbara tillökning i försvarskraft, som af skarpskytteföreningarna påräknas, det kan ej heller utan skada mista en institution, som uppbär en stor fosterländsk tankes fana, som utgör, i all anspråkslöshet för öfrigt, en lefvande förmaning och varning till vårt folk. Hvad särskildt vidkommer Stockholms skarpskytteförening, behöfva vi säkerligen ej vidare inför hufvudstadens allmänhet förorda dess vädjande till dem, som nitälska för hvad manligt och fosterländskt är, att genom materielt understöd betrygga föreningens bestånd, utan lemna vi här ordet åt föreningens styrelse, som i följande ordalag vänder sig till hufvudstadens invånare: Till dem, som nitälska för hvad manligt och fosterländskt är, vänder sig styrelsen för Stockholms frivilliga skarpskytteförening i en fråga af största vigt. Föreningens ekonomiska resurser äro uttömda, de nödvändiga utgifterna öfverstiga mångdubbelt de årliga inkomsterna; af dess medlemmar kunna icke flere uppoffringar fordras, än de ganska betydliga, som af dem redan göras både i tid och penningar. Det är således fara värdt, att den stora tanke, som legat till grund för föreningens bildande, icke vidare skulle kunna förverkligas i brist på yttre medel. Dermed skali måhända gå. förlorad den håg för manlig idrott, den vana vid ordning och punktlighet, den anda af broderlighet och ömsesi: digt kamratskap, som föreningen velat och äfven frör sig bland en stor del af Hufvudstadens yngre befolkning hafva framkallat. Detta får och bör icke ske. Vår fosterländska skarpskytterörelse får icke i brist endast på materiella hjelpmedel; afstanna just i en tid, då hvarje land så väl behöfver härdade och vapenöfvade söner till försvar för frihet och oberoende. Styrelsen föreställer sig derför, att hon icke skall mötas med köld och liknöjdhet af tänkande och fosterlandsälskande män då hon nu till dem ställer en vördsam uppma ning, att en hvar må, i mån af sina till gångar med penningbidrag, antingen för en gång eller ännu hellre årligen, sätta föreningen i tillfälle att fortfårande verka för sitt stora ändamål. Stockholms skarpskytteförenings styrelse.