Aftonbladet – 5 juli 1872, sida 2

en af samtalet vållade nya partiställningen , sr ytterst vigtig med afseende på de fiansiella operationer, som Frankrike står i ) egrepp att företaga, och den kredit, af; vilken det nu mer än någonsin är i behof, yckes emellertid icke obetydligt öfverskatta., ran af den nya parlamentariska koalitio-! en, hvilken han nära nog synes anse hoande för den nuvarande exekutiva maktens estånd. Oaktadt korrespondenten härvid örbiser den ökade makt och popularitet, vilka måste komma Thiers till del på rund af de lyckade underhandlingarna med yskland om det franska områdets befrinde från den tyska ockupationen och hvilka kola göra presidentens ställning ännu fatare än någonsin, är dock hans redogörelse ör majoritetens sammanslutning och dess laner samt dess första uppträdande som ppositionelt -parti af det intresse, att vi G8e 088 böra meddela det väsentligaste af vad han härom yttrar: Jag återgifver här det språk, säger correspondenten, hvilket föres af de bland vögerns ledande personligheter, hvilkas iandlingssätt blifvit skarpast ogilladt af len engelska pressen, och jag gör det så nycket hellre, som jag på sin tid icke rygsade tillbaka att i de skarpaste ordalag gilla deras sätt att gå till väga. Den allnänna förkastelsedom, hvilken ställt dem alla i samma kategori, har varit till stor ördel för dem; de förenas nu genom den semensarama sympatien af olycksbröder, och för första gången arbeta de endrägtigt tillsammans. De utgå från denna sats: Genom fördraget i Bordeaux lofvade Thiers, jå han mottog utnämningen till chef för verkställande makten, att icke företaga nåsot för att grundlägga en monarki, men han lofvade äfven att icke upprätta republiken. Regeringen skulle vara provisionel, och man skulle öfverlemna åt framtida öfverläggninsar att afgöra om styrelseformen. Vid vårt samtal den 20 har han afkastat masken och bar tydligt och omständligt tillkännagifvit, att han vill göra hvad i hans förmåga står, för att upprätta republiken. Vi vilja icke tvista med honom härutinnan; men utan att göra något försök att förändra den bestående provisionella. styrelseformen, äro vi, majoriteten, beslutna att låta en könservativ politik. blifva förherrskande. Vi skola icke längre dagtinga med eller gifva vika för presidenten, utan skola i alla frågor enhälligt votera enligt våra konservativa åsigter. Vi önska icke att få bonom bort, men om han vägrar att lyda oss, skola viskaffa honom undan och sätta en annan man på hang plats.Den vigtiga punkt, om hvilken man mäste. komma öfverens, var just att finna denne man. Detta har slutligen skett. Efter många betänkligheter och in vändningar har marskalk Mac-Mahon slutligen definitivt samtyckt, att i bändelse presidenten till följd af en fiendtlig vote ring skulle resignera, skall han intaga hans plats. Sedan detta blifvit arrangeradt, har högern för första gången skridit till att handla i endrägt och att intaga en parlamentarisk hållning, hvilken, om den intagit den från början, skulle ha gjort presidenten till ett ödmjukt och lydigt verktyg i dess händer, hvaremot den nu tvingat honom att ställa sig i spetsen för det republikanska och radikala partiet i landet. Hela högern har icke blott för tilHället låtit alla sina monarkiska stridigheter falla och gemensamt förenat sig under sin nyutnämnde chef, MacMabhon, utan äfven hela det bonapartistiska partiet har gifvit sitt samtycke till hans val. Detta parti är för obetydligt i nationalförsamlingen, för att kunna utöfva något inflytande på voteringarna; men verkan af att alla landets bonapartister förena sig med hela högern om Thiers omedelbare efterträdare gör denna kombination till den fruktansvärdaste, med hvilken han ännu haft att kämpa. Och allt detta är icke blott ett framtidsarrangement. Af hvad som tilldragit sig i Versailles under de senaste tre dagarne se vi redan frukterna af detta nya gemensamma uppträdande. För det första äro tolf af de femton nyvalde byråpresidenterne medlemmar af högern och bland dessa äro några Thiers bittraste fiender i församlingen samt sex medlemmar af delegationen af den 20, under det AudiffretPasquiers frånvaro och något misstag med afseende på en af de andra presidenterne ensamt hindrade att majoriteten af byråpresidenter, tillhörande hvad som nu bestämdt måste benämnas oppositionen, ej blef ännu större. Derjemte har Magne åter blifvit vald till rapportör för budgetkomiten. Magne, ehuru finansminister under kejsardömet, är i sjelfva verket icke imperialist, men anses för Frankrikes bäste finansier och egerlandets förtroende i finansiella frågor, i hvilka han är en auktoritet. Om han icke af sina kolleger blifvit försatt i en mera betydande position, har det endast skett af undseende för Thiers. Komitens första åtgörande under hans ordförandeskap har varit att för kasta en stor del af regeringens beskatt ningsförslag, för att i stället antaga förre finansministern Pouyer-Qertiers förslag, hvilken i finansfrågor hör till Magnes skola. Men församlingens åtgöranden under senaste två dagarne äro ännu mer betecknande. På torsdagen blef regeringen slagen med 324 röster mot 302 vid första läsningen af lagförslaget om beskattning af hypotek. Detta öfverraskade i högsta grad presidenten och han tillkännagaf sin afsigt att följande dagen tala mot lagförslagets princip, oaktadt försämlingen redan diskuterat para graferna. Han uttalade sin ledsnad öfver. att han icke talat före voteringen, tydligen under intrycket af, att han ännu hade församlingen fullkomligt i sin hand, och att ett tal af honom skulle ha omstämt henne, I går, då diskussionen af detta ämne fort