Aftonbladet – 5 juli 1872, sida 2

bestämt åt henne kunde möjligen bli käns lig derför, särdeles om något pund till. komme för hennes sadel, etcetera. . Han sva rade derför försigtigt: Om vi skulle komma underfund dermed min söta Helene, så blir det ju lätt att taga en annan häst. Du har att förfoga öfver hvilken du vill-i hela stallet. Hon var för öfrigt icke rädd att rida hvilken häst som helst. Det var den enda talang hon hade fallenhet för. Ingen far. håga för hästar hade någonsin för henne utgjort ett hinder: Med blott en månads öfving var hon redan en ganska skicklig ryttarinna. Kanske tog hon sig också bättre nt till häst än adnars. Litet frodighet, är icke allenast ursäktlig, utan till och med önskvärd i en ridklädning; och hennes starka arm och band, som varit vanda att lyfta, rycka och bära, hade tillräcklig kraft att hålla inne den vildaste fåle. — Det skall möjligtvis väcka någon förvåning att höra, det George just hade varit hennes läromästare i ridt. Sanningen är, att detta var den enda sitmation, i hvilken han hade funnit henne dräglig. Han kunde beundra hennes rådighet, förvånas öfver hennes styrka och skicklighet och förutsäga mycket om hennes framtida bedrifter, men han återvände aldrig från en ridt med henne, och lyftade hennes, allt annat än sylflika figur ur sadeln utan en inre önskan; att om han finge en hustru, hon icke skulle vara ryttarinna — en önskan, som var både dåraktig och onödig, ty ett fruntimmer kan vara fullkomligt qvinligt och fint och ändock ega mod och skicklighet; hon behöfver icke med ridk ning antaga några manliga later för att uppehålla rollen. Mången bland de mest förfinade och veka, till och med tillbakadragna och blyga frun