Aftonbladet – 5 juli 1872, sida 2

STOCKHOLM den 5 Juli. Den till ledning vid de förestående valen till Andra kammaren af statistiska central5 byrån utarbetade folkmängdsöfversigten påminner oss om ett statistiskt önskningsmål af ej ringa vigt och intresse, nemligen om behofvet af regelbundet fortgående redogörelser för riksdagsmannavalen, hvilka borde få sig ett rum anvisadt i vår officiella statistik. En begynnelse dertill har redan gjorts genom den af aflidne sekreteraren i statistiska byrån E. Fåhrgeus i adertonde häftet af statistisk tidskrift meddelade statistiska redogörelse öfver de för 1867 års riksdag hållna elektorsoch riksdagsmannaval, Initiativet hade utgått från statistiska byråns chef, på hvilkens hemställan K. M:t, som ansåg det vara af vigt att en statistisk redogörelse öfver blifvande riksdagsmannaval varder sammanfattad och sedermera offentliggjord, beslöt att nödiga uppgifter för detta ändamål skulle infordras enligt af K. M:t faststälda formulär, hvilka jemte ett då varande civilministern Lagerstråles cirkulär af den 13 Juli 1866 till samtliga konungens befallningshafvande öfversändes, för att till vederbörande valförrättare utdelas, Den skicklige statistiker, som bearbetade de inkomna uppgifterna, medgaf visserligen, att åtskilligt kunde vara att invända ifråga om deras fullständighet och beskaffenhet i öfrigt, men fann dem likväl i det hela temligen tillfredsställande, hvarjemte han uttalade den förhoppningen, att det noggranna påpekande af bristerna och oegentligheterna, som han i sin bearbetning lät sig angeläget vara, dels skulle undanrödja missförstånd och gifva redogörelsen nöjaktig användbarhet, dels äfven för framtiden förebygga ett upprepande af samma fel och dymedelst bidraga att kanske snart nog åstadkomma en tillfredsställande politisk statistik. Säkerligen skulle ock denna senare förväntan inom kort hafva gått i uppfyllelse, om man blott fortsatt det med ganska god framgång började företaget; men besynnerligt nog tyckes K. M:t, sedan civildepartementet 1868 fått en ny chef, hafva ändrat åsigt om vigten af denna nya gren af vår officiella statistik. Med kännedom soms den nuvarande: civilministerns intresse för statistiska undersökningar och redogörelser — hvilket bland annat röjt sig i den snabba verkställigheten af senaste riksdags önskan om vissa kommunal-statistiska uppgifters insamlande — torde man emellertid kunna hoppas, att K. M:t skall återgå till sin förra åsigt, hvilkens riktighet såväl det första försöket, om än icke i allo tillfredsställande, som äfven flere andra omständigheter synas oss klarligen bekräfta. Om statistiska centralbyråns oförtrutna nit att främja denna angelägenhet kan ej minsta tvifvel ega rum. Utom det egentliga och närmaste ändamålet skulle man, enligt hvad vi våga tro,.genom en fortgående politisk statistik kanske mer, än genom de fleste öfriga delar af den officiella statistiken, lyckas att för statistiska undersökningar intressera den större allmänheten.. Hvad dettal betyder med afseende på alla statistiska primäruppgifters insamlande och sälunda för hela den statistiska forskningens framåtskridande, vet hvar och en,som åt dylika ämnen egnat någon uppmärksamhet. Lätt inses också, att den praktiska nytta, man af statistiken kan hemta vid handläggningen af alla vigtigare samhällsangelägenheter, i sin mån beror af Iden större eller mindre insigt i, samt intresse och förtroende för statistikens resulsultat, som bland folket finnas spridda. Att härutinnan mycket återstår att önska, är lika visst, som att statistiska centralbyrån under en följd af år med ihärdigt tålamod, och visserligen äfven med framgång, sökt att väcka och uppfostra detta allmännare intresse och deri förskaffa sig en frivillig medarbetare. Vi ha för någon tid sedan, efter den nyaste följden af femårsberättelser, anfört ledsamma prof på tredskande och ogenhet i fråga om infordrade uppgifters aflemnande. Flere andra skulle kunna tilläggas. När en sparbanksstyrelse vägrar att lemna begärda uppgifter och trotsar förelagda viten, eller i allmänhet i sådana fall, då det gäller rent privata inrättningar, medgifves gerna, aft från juridisk synpunkt intet kan sägas om ohörsamhet mot den som icke eger att befalla, och att konungens befallningshafvande, genom att förelägga vite, sävidt vi förstå, öfverskrider sin befogenhet. Deremot, när en kommunalstyrelse tredskas — och exempel derå saknas ej — torde väl förhållandet vara något annorlunda; vi nästan förmoda, att domaremakten i ett slikt tillfälle skulle taga statsmaktens och statistikens parti emot den kommunala sjelfstyrelsen, Dock, bättre än tvång är frivillighet, och vi våga tro, att konungens befallningshafvande, der officiella skrifvelser ej hjelpa, rätt väl skulle kunna l vinna ändamälet genom att litet mindre förnämt och embetsmannamessigt, samt litet mera personligt och välvilligt utöfva sin enskilda påtryckning på likgiltiga vederbörande. Ett vänligt håndbref skulle nog oftast uträtta, hvad viten af tvetydigt berättigande ej förmå. Från en annan synpunkt framträder betydelsen af en politisk statistik, då man erinrar sig yrkandena om den politiska rösträttens utsträckning. Vi hafva mer än en gäng sagt, att vi ej beundra det nuvarande valrätts-strecket, att vi anse det utan olägenhet, ja med fördel kunna sänkas. Det är således visst icke af ifver för orubbadt bibehållande af denna ej öfvermåttan vigtiga enskildhet i riksdagsordningen, vi af en politisk statistik önska ett bevis, att nu gäl. lande valrättsbestämmelser icke äro så illiberala, i jemnförelse med andra fria länders, som stundom påstås. Men vi kunna ej se annat än gagn deri, att den verkliga, faktiska