Aftonbladet – 3 juli 1872, sida 3

-j egentliga ändamålet med broschyren. Oaktadt man får det intrycket att broschyren målar med tl starka finger, företer sig dock å andra sidan af en mängd indirekta vitnesbörd, att skildringen i det hela är sann. Det är sålunda en karakteristisk politik af de förnäme svindlarne, att de tiga vid alla angrepp, som de icke med penningar kunnat nedtysta. De äro alltför försigtige till att anlägga sak mot dem, som offentligen anfalla dem. Särdeles upplysande i detta hänseende är, ? latt då Der oesterreichische Oekonomist. en tidning, ; som tyckes hafva gjort till sin nppgift att a korruptionen, med anledning af noterinen af de tyska jernvägslotterna beskylde grefve eust att vara bestucken och attdrifva börsspelmed L en namngifven person som mellanhand, lät icke rikskanslern ställa utgifvaren, Sommerfeld. inför bl rätta, utan åtnöjde sig med attlåta det officiella II bladet Wiener Åbendpost förklara dessa medde, landen för oriktiga. En annan tidning, Volks wirthschaftliche Presse, var deremot oförsigtig nog att kalla Sommerfeld en bakdantare, som stod i preussisk sold, och den blef äfven dömd I för äreröriga beskyllningar, då Sommerfeld ögonblickligen stämde den. Beust teg fortfarande. Det var denna process som kastade offentlighetens starka ljus öfver skandalerna. I broschyren förekommer band annat en berättelse om, huru det lyckades Beust att från en mycketskuldsatt I man blifva rik genom handel med ordnar och Atitlar, genom provision vid försäljning af stats.J egendomar och slutligen medelst jobberier och I handel med koncessioner. Man uppgifver bestämda fakta i alla tre hänseendena, och hvad 1 de sistnämnda företagen angår, ser man Beust lintrigera bakom ryggen på statens finansminiIster för att skaffa det konsortium, hvaraf han Ji hemlighet är medlem, den åstundade koncesI sionen. Vidare bör nämnas skildringen af Kreditanstaltenunder baron v. Mayraus styrelse, hr I Grundorfs Pressbyrå, Börskontorens trafik Toch berättelsen om huru furst Czartoryski blef roinerad af äfventyraren grefve Recke Volmarstein 0. s. v. Då statens öfverhufvud sjelf är 1 medintressent i flere aktiebolag, då rikskansleren står i så intimt förhållande till börsen, som ofvanför är antydt, då en minister, friherre von I Becke, drifver handeln med jernvägskoncessioner så uppenbart och oförsynt, atten hemställan om hans uteslutande ur en ansedd förening på grund af all handlingar är på väg att blifva antagen, då alla, som ha en smula kapital, deltaga i börsspelet efter sin förmåga och öfver sin förmåga, och då ändtligen lotterier af alla slag, I nummerlotteriet inbegripet, florera, så att äfven de obemedlade indragas i hvirfveln, så är det icke att undra på att äfven en hederlig finansminister såsom dr Schäffle, hvilken klart ser ruttenheten, endast kan uträtta föga för att bota den. Att författaren icke närmare vill skildra sedlighetstillståndet, kunna vi väl förstå; ty om man skall tro väl underrättade resande, kunde skildringen lätt blifva alltför liflig. Det vore önskligt. om en lika konsiderationslös och sakkunnig författare ville behandla samhällsförhållandena i den andra tyska kejsarstaden; då skulle man utan tvifvel få se rätt intressanta paralleler till förhållanderia i Wien. De rumeniska jernvägsaktiernas historia står säkerligen icke I nåft hänseende tillbaka för de turkiska jernvägsjotternas. — Ett högförnämt bröllop firades den 27 sistl. ; Juni i London och tidningarne beskrifvå ceremonierna och ståten utförligt. Nämnde dag gifte), sig nemligen den ofantligt rika lad; ollands ; adopterade dotter, Marie Fox, med furst Alois Liechtenstein, attach vid österrikiska ambassaden i London. Vigseln skedde i pro-katedralen i Kensington, som var på det rikaste dekorerad med blommor och växter, altaret klädt med guldbrokad o. s. v. — allt för ceremonien. Begge kontrahenterne voro katoliker och vigseln förrättades:af erkebisko ster i full ornat, Manning, biträdd af fyra preruden gafs bort af lord Granville. Brudgummen inträdde i kyrkan kl. 11, beledsagad af sina två bröder, dem ene klädd i Liechtensteinhusarernes ståtliga uniform, hvilken brudgummen också bar, den andre bar skarlakansröd uniform med en kappa af svart sammet, såsom varande österrikisk maltheserriddare. Fem minuter efteråt kom den vackra, yppigt växta bruden, stödd på lord Granvilles arm och beledsagad af lady Holland samt sex brudtärnor, Den österrikiska folksången uppspelades af en stor orkester, under det brudgummen och bruden gingo till sina platser vid altaret, på hvars trappsteg tvenne bönstolar voro uppställda och framför hvilka de föllo på knä. Kort derefter anlände rinsen och prinsessan af Wales, prins Arthur, ertigen af Cambridge, furst Metternich och andra distinguerade Po Erkebiskonen gjorde korstecknet och sade: Jag förenar eder i Fadrens, Sonens och den Helige Andes namns Derpå stänkte han vigvatten på brudparet, Brudgummen a en bok guldoch silfvermynt samt en ring, hvilken erkebiskopen signade. Sedan han stänkt vigvatten på dessa saker räckte han ringen till brudgummen, hvilken gaf åt bruden några af guldmynten samt ringen, i det han sade: rm denna ring förenar jag mig me etta i dig; tta guld och silfver gifyer jag dig; under helt mitt lif skall jag älska dig; med allt mitt verdsliga gods skall jag utsira dig.Derpå satte han ringen på tummen på brudens venstra hand med de orden: I Fadrens namn-; derpå placerade han ringen på hennes pekäinger, sägande: X Sonens namn; derefter på hennes långfnger; yttrande: Och i den Hal. Andes namn; slutligen på tjerde fingret med Amen. En kort bön lästes man bog sig in i det heliga hi-a : nu och der brndparet inskrof ainjurtatskapell, och alla de k . namn i kyrkregistret uänook personerna tecknade sig som vitavi. Bedan detta var gjoråt, lästes en messa pro sponso et sponsa at lady Hollands private predikant, hvarpå erkebiskopen höllett kort, gripande förmaningstal till de nygifta, hvilket slutade med att han gaf dem sin välsignelse. Under detorkesteru spelade Mendelssohns bröllopsmarsch, aflägsnade sig brudskaran. I Holland House gafs derefter en splendid frukost för 800 personer, i hvilken deltogo, yttrar Times, icke blott de kungliga och furstliga personer som öfvervarit vigselt ceremonien, utan en samling personer, som räknas till de mest framstående inom cocieteten icke blott i England utan i Europa. De nygifta reste klockan 5 eftermiddagen till det historiska DunCastle, der de skola tillbringa smekmånaden. — Ett fiffligt tjufstreck. En urmakare i Wien fick för några dagar sedan besök af en välklädd man, som talade dålig tyska och sade att han hade i kommission att RR ett större antal ur för Turkiet. Urmakaren, som var ensam inne i rummet, der han hade sitt urlager, visade för denne utmärkte kund ur af alla sorter och främlingen afslöt med honom köp till belopp af 8.265 gulden. Derpå framtog den obekante ur sin rock en blecklåda, lade ned i den 32 ur,.som hade ett värde af 2000 gulden, vecklade ett papper kring lådan, begärde en stång lack och förseglade paketet samt yttrade att han tills vidare ville taga med sig blott de 32 uren, men att de återstående skulle bli afhemtade under dagens lopp: Knappt var detta emellertid sagdt förrän den främmande kastade sig ned på en stol och klagade öfver att han blifvit illamående, Urmakaren gick strax till ett hörn af butiken, der en karafin med glas stod, och slog i TO AT GR TT mn Ta RA a id far or 4 a lå mn Db AE TR