Aftonbladet – 3 juli 1872, sida 3

dem och blygdes öfver sig sjelf; blygdes att hon yppat hvad hon aldrig bort, blygdes att på sjelfva bröllopsdagen hafva tillställt en dylik scen. Långsamt uppsteg hon och närmade sig modren men vacklande steg. Alskade mamma, sade hon, jag har varit svag och obetänksam — det var ej min mening att göra dig ledsen — gråt inte mera — nu är ju allt bra igen! Söta Grace, vill du hjelpa mig att kamma och kläda om mig till middagens, bifogade hon, då hon märkte hurn hennes hår, som man upplöst, nodvätt hängde kring axlarne, Det är ja snart middag, pappa? Ja, mitt barn, sade doktorn, om en knapp timme — klockan är nu en qvart öfver fem. När hon vände sig om, föllo hennes blickar på William. Han stod bredvid hennes jar och såg mycket förbryllad ut. — Jag undrar hvilken man som ej skulle häpnat vid åhörandet af sådana yttranden, som dem han nyss fått mottaga från sin nyvigda brud, äfven fastän de voro fällda under ett utbrott af öfverllning och sinnesyrsel. — Elfrida insåg, oaktadt sin tilltagande kallsinnighet emot honom, att han hade alla anledningar att vara förnärmad och misgnöjd med henne; hennes goda hjerta och barnsliga ångerfullhet togo ut sin rätt, Hon hade redan närmat sig dörren med modren och Grace, men vände hastigt om, gick fram till honom, tog hans ena hand och gaf honom den första kyss hon hittills af fri vilja gifvit. Hon ville så gerna försona sin häf tighet under illamåendet; hon såg mildt upp i hans ansigte och sade: S William, jag är ledsen, att jag varit så elak! Jag mådde inte riktigt väl, och desstom var öfverraskningen så stor! Kan du förlåta mig ? ä