Aftonbladet – 1 juli 1872, sida 3

som helst säger jag ingenting om det förr än efteråt, det blir tids nog. Det skall bli en vacker scen med mrs Salisbury och den pjunkiga Grace. Om fyra dagar kommer ångbåten från Calcutta; det blir sannerligen en kort smekmånad. Jag tycker hvad mamma skall bli förvånad, då jag kommer hem med en hustru, hon, som inte ens vet af min förlofning. Förbannadt rask affär, alltsammans! Men se här är åkdonet!x Dettas ankomst afbröt William Trehernes monolog. Under färden till kyrkan fruktar jag att medvetandet om det bref han bar i fickan, som underrättat honom om att fadren för alltid upphört lida af haåns liknöjdhet, snarare var egnadt att öka än att störa de angenäma känslor, af hvilka han var in tagen. Under tiden var ett stort sällskap församladt i Elfridas sängkammare. Som det skulle hafva dröjt en hel månad att tillryggalägga den ytterst besvärliga vägen mellan Madras och det ställe i landet, der Elfridas syster Mary var boende, hade man måst afstå från alla tankar på att hon skulle öfvervara hennes bröllop. Men en -stor mängd bekanta och vänner till Salisburys voro samlade för att öfvervara ceremonien, och många af de qvinliga medlemmarne hade anhållit att få i brudens rum öfvervara den vigtiga akten af hennes klädsel, Denna led nu mot slutet. Den helhvita klädningen var påsatt, brudslöjan flöt i rika veck omkring den väl ordnade massan af lockar, hvilka på hufvudet sammanhöllos af myrtenkransen med sina orangeblommor. Handskar, näsduk, solfjäder och bukett voro redan framlagda på bordet framför henne, men hon satt orörlig och såg med en min af trötthet på sin egen bild i spegeln. Det sades, att Elfrida Salisbury var min dre vacker än vanligt på sin bröllvpsdag;