Aftonbladet – 28 juni 1872, sida 2

protester från Baiern, Wirtemberg ochV Sachsen. Äfven denna gång bekämpades det in af baierske och sachsiske regeringskommis-på sarierne såsom ingrepp i staternas ännu be-L varade sjelfständighet, då deremot den wir-! qv tembergske ministern Mitnacht uteslutande kt höll sig till att man icke borde skynda alltpå för mycket med att ändra författningen ist centralistisk riktning, men tillika öppet erkände, att blicken helt naturligt vände sig till riket, när det var fråga om stora rättsreformer. Förslaget, som understöddes af icke mindre än 125 riksdagsledamöter, antogs mot de gammal-konservatives och det klerikala partiets röster. Hoverbecks förslag antogs med ännu större pluralitet, hvilket visar, huru otålig man är att utplåna allt, som kan erinra om någon åtskilnad mellan de olika delarnej af riket, Uteslutandet af riksdagsmedlemmar vid omröstningen har nemligen endast förekommit en enda gång, och detta under innevarande års session, och genast derefter framställde Hoverbeck sitt förslag. För diskussionen om lagförslaget angående jesuiterne och detta förslags slutliga antagande ha vi redan redogjort. I en korrespondens från London af den 22 till Le Nord lemnas följande meddelande rörande arbetarerörelsen i England: Jvsdöruksarbetarnes föreningar äro fortfarande i tillväxt och de räkna nu öfver 150,000 medlemmar; å andra sidan följer den ena arbetsinställelsen på den andra i de stora fabriksstäderna. Till och med tvätterskorna i trakten kring London tillgripa detta medel för att erhålla högre betalning för sitt arbete. Den vigtigaste arbetsinställelsen är emellertid otvifvelaktigt timmermännens och snickarnes i London, hvarigenom 25,000 menniskor sannolikt under en längre tid komma attlefva i ytterst knappa omständigheter. Man hade föreslagit arbetarne att underställa en skiljedomstol af tvenne peerer, af hvilka den ene skulle vara lord Derby, sina klagomål; men då arbetarne vägrade att gå in härpå, hafva deras principaler plötsligen afskurit alla underhandlingar genom ett allmänt upphörande med pågående arbeten; Arbetarne påstodo, att då frågan om lönen och arbetstiden vore en lifsfråga för dem; kunde den icke afgöras af folk, som stodo utom folket. Det sista ordet af arbetarnes delegerade var: nio timmars arbete om dagen och löneförhöjning. I denna sak har bemedlingssystemet visat sig lika overksamt som alla andra utvägar, hvilka man användt för att åstadkomma harmoni mellan intressena, och det är allt skäl att antaga, atti detta ögonblick försiggår en reaktion mot den princip, på hvilken Mundella och andra hafva bygt så stora förhoppningår. Ju mer arbetarne blifva medvetna af sin fysiska makt, desto mer benägna skola de blifva att påtvinga principalerna sina vilkor utan att inlåta sig i någon diskussion, och å andra sidan får man icke heller glömma, att arbetarnes delegerade som oftast infinna sig med ett imperativt mandat, hvarigenom de hindras att göra några eftergifter. Under sådana förhållanden inskränka sig förhandlingarna mellan arbetarnes befullmäktigade och: principalerne till en utvexling af deras sista vilkor och detta underhandlingssätt egnar sig icke att aflägsna svårigheterna under invecklade förhållanden, Bland de frågor, som för närvarande i synnerlig grad taga arbetarnes uppmärksamhet i anspråk, måste äfven nämnas arbetsordningen li grufvorna. Denna sak har stått på dagordningen i öfver tjugu år, och det lagförI slag, som under innevarande session blifvit inlemnadt i underhuset, innehåller långt lifrån alla de garantier, som arbetarne forIdra. De hafva genom lord Shaftesburys och andra filantropers bistånd fått en lag, enligt hvilken det är förbjudet att använda barn under tio år till arbete i grufvorna, llikasom det genom denna lag är föreskrifvet, att barnen skola gå i skola ett Ilpar timmar om dagen. Grufarbetarnes fortsatta agitation har tvungit regerinIgen att i principen erkänna nödvändigheten af, att en ny lag angående arbetet i grufvorna utfärdas och den nuvarande billen, I som är den fjerde på en tidsrymd af tjngu lår, går ut på att ordna flere tusen mennigkors moraliska och materiella ställning. I Det var i synnerhet mot det s. k. truckIsystem, enligt hvilket arbetarne betalades lin natura, i det de tvingades till att köpa sina förnödenheter i de industriella bolaIgens egna etablissementer, som grufarhetarne protesterade på de stora meetings, som TI förlidet år höllos i Wales och i år blifvit I förlagda till Skottland och norra England. I För några dagar sedan hölls i Durham ett I möte af omkring 60,000 grufarbetare i afJsigt att protestera mot de ändringsförslaj Isom gingo ut på att stympa billen om or lnandet af arbetet i gräfvorna, och det är Ttroligt att parlamentet icke skall djerfvas att ringakta de protester, som framställas af en så imponerande massa arbetare, Franska nationalförsamlingen antog i möItet den 22 dennes i andra läsningen den nya larmglagen i sin helhet och yvoterade ett Tamendement, föreslaget af biskop DBupanTloup och af innehåll att regeringen genom llämpliga föreskrifter borde trygga armeåns och flottans manskap I utöfvandet af dess I religiösa skyldigheter, Krigsministern samtyckes till detta amendement, Församlingen I godkände ett förslag at Brunet, enligt hvilIket församlingen icke skulle öfvergå till I tredje läsningen af lagen, förrän kammaren Terhållit kännedon om detaljerna af armens linre organisation, Krigsrätten i Versailles har fällt dom I öfver några bönder i Pommiers och Vauxezis, hvilka varit anklagade för att under kriget hafva skaffat tyskarne underrättelser äfvensom att hafva förrådt tvenne nationalgardiIster, hvilka till följd deraf blefvo skjutne laf fienden. Två af de anklagade dömdes till respektive fem och tio års fängelse, en friI kändes och en dömdes till döden. Kommissionen för bedömandet af rege uwlnmang af dan d Aant handlinsgmar har