Aftonbladet – 28 juni 1872, sida 2

Vid underrättelsen om katastrofen vid Sedan nträffade redan den 3 September upplopp å boulevard Bonne-Nouvelle och utanför Louvren, der Paris guvernör hade sitt högivarter, och slutligen den 4 blef lagstiftande såren, då polismakten ej vidare kunde räkna oå nödigt understöd af den reguliera armån, stormad och republiken utropad. Hvad ansår hr Cheyvreaus utsago, så upprepade denne siste kejserlige inrikesminister i hufvudsak hvad han under Trochus process förklarat. Han prisade det ädla uppträdandet af kejsarinnan, hur hon i kritiska ögonblick bad sina rådgifvare att icke tänka på henne, utan blott på Frankrikes välgång, huru hon ned all makt sträfvade derhän, atticke Mac Mahon med sina 100,000 man skulle draga sig tillbaka till Paris, ehuru närvaron der af en sådan truppmakt visserligen skulle ha gjort ett uppror omöjligt, hur hon slutligen yrkade derpå att Vinoy med 22,000 man skulle sändas till marskalken och Paris bli alldeles utblottadt, om endast Metz-armen kunde blifva befriad. Vidare uppdukade hr Chevreau återigen den bonapartistiska fabeln, att en intervention af främmande makter var förestående, då revolutionen af den 4 September utbrast och qväfde i brodden dessa värdefulla intentioner. Han meddelade för sin del täarom följande, lika nya som löjliga detalj: Ali Pascha, den turkiske utrikesministern, hade just vid den tiden emottagit ett besök af vårt sändebud, hr de la Gnuerronniere. Denne senare hade erinrat utrikesministern derom, att Frankrike för ej så lång tid tillbaka till Turkiets försvar dragit svärdet och fört ett stort krig, och han hade frågat om ej Turkiet ville ådagalägga sin tacksamhet härför och intervenera till Frankrikes förmån. Ali Pascha hade med största beredvillighet lofvat att uppfylla denna bön; men efter några dagar måste han känna sig öfvertygad derom, att alla hans bemödanden skulle bli fruktlösa, emedan Europa vägrade att uppträda till förmån för ett land, som icke hade någon regering. Norddeutsche Allgemeine Zeitung behandlar på förhand i en ledande artikel de följder, Pius IX:s död skulle kunna medföra ifråga om ett förestående påfveval. Af denna artikel ser det ut som om den tyska regeringen icke ämnade afhålla sig från att göra sitt inflytande gällande i konklaven. Uti en annan Berlintidning, Spenersche Zeitung, förekommer äfven en artikel rörande samma eventualitet. Denna tidning tyckes tro, att det i Vatikanen rådande partiet skall segra vid ett förestående påfveval, emedan de hittills brukliga formaliteter blifvit afskaffade genom en bulla af år 1870, som bestämmer att valet vid inträffad 1edighet genast skall ega rum utan att af. vakta ankomsten af de kardinaler, som ej befinna sig i Rom. Det är antagligt, an märker nämnda tidning, att ett sådant mot den kanoniska rätten stridande val skall blifva angripet utifrån. Af hvilken? Af presterskapet eller af regeringarna? Derom säger tidningen intet. I hvad fall som helst synes en kris förestå. Den ungerska tid ningen Pesti Naplo för den 23 dennes vil ur god källa veta, att Tyskland, Österrike och Italien träffaten diplomatisk öfverens kommelse om att göra sitt veto gällande vic ett blifvande påfveval. Det skall öfverlem nas åt Italien såsom den makt, hvilken äl närmast till hands, att vidtaga lämpliga åt gärder mot en öfverraskning från romersk: kurians sida,