Aftonbladet – 22 juni 1872, sida 3

döttrar med oinkräktade hjertan hemkommit; men han visste nog att det på en sådan plats som Indien ej dröjt länge förr än de blifvit föremål för beundran och täflan. — Förlofningen i och för sig betydde derföre mindre; väsentligaste frågan var: till hvem hade Elfrida lofvat bort sig? Mångfaldiga historier och skandaler, förknippade med William Trehernes namn, flöto nu upp i den upprörda floden af dr Salisburys minnen, väckande till lif en svårbetvingad oro. Jag måste först hafva klarhet i detta dunkel, sade han för sig sjelf, och likväl! i fall han verkligen älskar henne synes det mig hårdt, att han för några, kanske djupt ångrade ungdomsförseelser skulle beröfvas en hustru, hvilken måhända just eger makt att förädla honom. Jag önskar han hade varit mera i min smak — men jag har aldrig tyckt om den otillförlitliga, skygga blicken i hans ögon — huru som helst! det är fnte rätt att döma en menniska efter dess utseende. Om han af upp: riktigt hjerta älskar min lilla renhjertade Elfrida, så måste han hafva sinne för det, som är oskyldigt och godt. — Gud gifve att han inte misstagit sig och bedragit henne! Många timmars sömn njöt dr Salisbury icke den natten, ty han lade sig först efter midnatt och uppsteg i dagningen. Folket I börjar sina göromål tidigt i Indien och vid frukosttimmen äro vanligen dagens egentligaste arbeten utförda; — klockan var nå I got öfver sex, då dr Salisburys vagn stan -Inade utanför porten till klubben, der Wil liam Treherne logerade. Han hade synbarligen väntat det bety sefulla besöket, ty då dr Salisbury in adde, var William fördligklälld och kuft