Aftonbladet – 22 juni 1872, sida 3

Jförande och rektor Andersson från Lund . Isåsom referent; sektionen för naturalhistoria i loch kemi med adjunkt Areschoug från Lund såsom ordförande och lektor Wahlstedt från , I Kristianstad såsom referent samt till slut Jsektionen för pedågogik, som dock först på Å eftermiddagen konstituerade sig och började ;sina förhåndlingar. Efter det att sektionsmötena slutat kl. 11, sam, lade sig mötets deltagare kl. 18 middagen till all. mänt plenum på akademiska föreningens festsal, under prof. Wahlbergs ordförandeskap. Sedan tlordföraaden öppnat sammankomsten, redogjorde I referenterne, hvar och en i sin ordning, för sekti tionernas arbete under förmiddagen samt de re-sultater med afseende på några af de uppställda frågorna, till hvilka dessa förhandlingar ledt. Det vigtigaste af dessa resultat, för så vidt nemlligen det gaf anledning till den första diskussionen på den allmänna sammankomsten, var en tj anhållan från sektionen för främmande lefvande ti språk, att mötet ville skänka sitt bifall åt ett -jiörslag af allmännare intresse, hvilket inom denna sektion blifvit framstäldt. Detta förslag, hvars närmare motivering på mötets begäran efter den linom sektionen hållna öfverläggnin en framställ1 I des af sektionens referent, rektor Ölbers, inne-I höll, att mötet måtte ingå till K. M:t med en ;janhåjlän om anslående af stipendier för yngre .Mlärare för att dels genom resor till utlandet kunna förkofra sig i de lefvande språken, särskildt I deras mera korrekta prononciation, dels ock genom begagnande af lämplig undervisning här hemma i Sverige vinna större färdighet i den of1 van påpekade riktningen. . Detta framställda förslag, mot hvars behandling i den ordning det nu bland frågorna intagit lektor Blomstrand till en början uppträdde, gaf Janledning till en temligen långvarig diskussion, .Ji hvilken deltogo utom lektor Blomstrand och re Iferenten, rektor Törnebladh, docenten Gustrin, Ilektor Ahlin, rektor Montelin, lektor Humble, ; rektor Hult, Professor Odhner och lektor Sunden. Under diskussionen framhölls mot förslai get bland annat att, då nu för tiden vid begge b i universiteterna förekommo lärostolar i nyeuropeisk linguistik, hvilka af staten underhöllos, man icke borde betunga staten med nya anslag lför studiet särskildt af detta ämne, hvarjemte man ansåg, att om anslag beviljades åt yngre lärare i detta ämne, man möjligen skulle begå Ten orättvisa mot andra discipliner, hvilkas idkare lika väl behöfde understöd. Deremot påpekades för förslaget den utomordentliga vigten af noggranna och fullständiga studier på detta område, hvilka dock icke kunde hvarken utom eller inom fosterlandet af yngre lärare riktigt bedrifvas på grund af de ekonomiska olägenheter, som derI med äro förknippade. Hvad studierna i detta hänseende i allmänhet beträffar, ville några talare icke minst fästa uppmärksamheten på vigten af deras riktiga bedrifvande inom fosterlandet, då deremot andra vid sitt bifall fästade den reIstriktionen, att studierna borde idkas utom Sverige. Slutligen ville en talare, att mötet väl T kunde gå in-på denna anhållan, men med uttaT lande, att ämnesläraresystemet ej derigenom måtte få någon vidsträcktare fillämpnin inom elemenTtarläroverket än hittills. Till slut blef frågan återremitterad till ett utskott af 5 personer enlligt de bestämmelser som i 2 8 af stadgarne finnas angifna. Derpå började diskussionen om de allmänna frågorna, hvarvid ordföranden till en början anmärkte, att de 4 första såsom sammanhängande äfven måtte under diskussionen Jå en gång beaktas. Den första frågan var af följande lydelse: Hvilken, erfarenhet hafva de senaste åren medfört rörande den ofta omtalade öfveransträngningen af elementarläroverkens lärjungar? Om en sådan öfveransträngning finnes i de lägre klasserna, bör dess anledning sökas ispråkundervisningens utsträckning eller i mängden af samtidigt ästa ämnen eller i dessa ämnens föredra-. gande af särskilda lärare eller i möjligen ännu andra omständigheter? I diskussionen deltogo lektor Blomstrand, lektor Broden, rektor Törnebladh, docenten Gustrin, kyrkoherden Cavallin loch lektor Billing. Lektor Blomstrand fann första delen af frågan oriktig, då man deri tyck-tes förutsätta öfveransträngningen såsom ett gifvet faktum, hvilket väl ändock torde kunna behöfva bevisas. Klagomålen deröfver, hvilka emellertid odisputabelt förekommo, voro endast: en form för någonting helt annat, de gällde yt-. terst hela skolans så småningom iråkade missriktning och atvikande från det mål. den borde hafva sig föresatt. Ansåg dess botemedel ligga uti en total omändring af skolan, en å gäng till den gamla uppfattningen af dess betydelse samt betonade för öfrigt, att öfveransträngning i de lägreklasserna väl icke bort så mycket omnämnas, då det väl var de högre, der man snarare lade skäl att befara den. Lektor Broden ansåg frågan redan för länge sedan fullt uttömmande behandlad af skolmän, trodde tvenne orsaker vara omöjliga att bortresonnera; å ena sidan de mindre naturlagen och å den andra föräldrars uppeggande af sina barn till ansträngningar i skolan, men ansåg deremot lärarnes skuld i detta hänseende mindre samt läroämnenas mängd snarare omvexlande och derigenom uppfriskande. Öfveransträngningar voro enligt talarens erfarenhet störst i sjette klassen å grund af större kurser, många exercitier; dock i alla fall dräglig och hela saken icke värd att diskutera. — Rektor Törneblad ansåg öfveransträngning, om densamma yttrade sig såsom fysisk svaghet i allmänhet, icke större hos ungdomen i skolan än jemförelsevis på andra omTråden. åtminstone kunde läkares intyg åberopas från flera orter. Skälen till öfveransträngning voro helt andra, såsom hemmens beskaffenhet, I hela den andliga uppfostran och lifvet i allmänhet. 1859 års stadga med. sina sänkta, kurser Isina mildrade fordringar står i en fördelaktig motsats till 1856 års strängare stadga. Efter denna tid hade alltjemt jemkningar till det bättre föreI kommit, hvadan man icke nu kunde egentligen Tlemna fullgiltiga bevis, att skolan ensam för sig vållade öfveransträngningar. Docenten Gustrin I fann ett skäl till öfveransträngningar liggande äfven i de korta terminerna (påpekade i frågan n:r 4), i oriktig sammanställning af läroämnena samt bristande metod hos lärarne, yrkade att 4:de frågan måtte i sammanhang med den första upptagas. Kyrkoherden Cavallin såg skälet till öfyeransträngningar ligga i bristande förmåga hos lärarne att skilja hufvudsak och bisak; kunde man blott alltid och noggrannt tillämpa denna I grundsats, vore ingenting att frukta. . Efter diskussionens slut ansåg mötet att svaI ret på den framställda frågan låge gifvet i sjelfva I diskussionen, hvarpå man öfvergick till den andrd frågan, som egde följande lydelse: Är en i änkning af elementarläroverkens undervisningsämnen till antal och omfång på någondera . bildningslinien förenlig med läroverkets i skolt)stadgans 3 1 angifnå ändamål?. I den långa och lifliga diskussion, som med anledning af denna , I fråga utspann sig, deltogo lektor Broden, prof. t Odhner, lektor Billing, lektor Ahlin, docenten Gustrin, lektor Blomstrand. lektor Engstrand, l rektor Törnebladh, rektor Wåhlin, kyrkoherden 3 I Cavallin ech lektor Schlyter. Diskussionen öppa nades af lektor Brodeh, som, utgående från skol) I stadgans föreskrift i sin första paragraf, att sko. lan bör grundlägga en allmän bildning, med ja besvarade frågan, och ansåg att från skolan horde aflägsnas alla fackämnen, hvartill räkna des först och främst teologi och kyrkohistoria. dermed likvisst ej religionslära, än vidare kem och fysik m. fl.; yrkade fasthållandet på hvarje Jbildningslinie af ett centralt undervisningsämne. I kring hvilket skulle sluta sig komplementär: -l ämnen, hvilka till sitt omfång betydligt kund å I inskränkas genom borttagande af en mängd de h ) taljer. Prof. Odhner ansåg att språknndervis ningen borde inskränkas, hvarvid kunde börja med hebreiska och engelska. Förstitredje klas YI sen borde till det första språket, som börjas re 8 I dan i första klassen, komma det andra, äfven som grekiska och franska kunde flyttas en klas .högre upp. Åtskilliga ämnen kunde betydlig t inskränkas, såsom Nar gOtonsenR. dogmatik och kyrkohistoria. Mot teologiens borttagande u skolorna uppträdde lektorerne Billing, Ahlin 3 I Engstrand och rektor Wåhlin, samtliga, sär nI skildt lektor Ahlin i ett längre föredrag, påpe Ikande ej blott kristendomsundervisningens stor 5betydelse för det religiösa lifvet utan ock de . vetenskapliga dogmatikens vigt såväl såsor , ) grundval för studium vid universitetet som oc I såsom väsentlig faktor i den allmänna bildnir ), I gen, hvars begrepp utan den vore endast en tor r-Å fras utan innehåll. tr kl Direktör Gustrin ansåg skolan, långt ifrån a m ) upptaga för många ämnen, snarare inrymma fö få eller åtminstone meddela undervisning i å skilliga utan tillräcklig samverkan med den ur dervisning som meddelas vid universitetet, såso, in) latin och matematik. Talaren framhöll äfve k-) vigten af dogmatikens studier i skolan, särskil t.)i protestantiska länder, på det att denna ich måtte blifva ett exklusivt stånds egendom. Rel tor Törnebladh ansåg en oriktighet ligga deri, a 2-1 skolan författningsenligt skulle meddela grunt kl dragen till medborgerlig bildning. Denna vi dnes egentligen endast af verlden och j