Aftonbladet – 22 juni 1872, sida 3

at DegagDa Ach SISLA ULVAR ÄB MYT aslne eller att reservera mig mot kammarens beslut frågan, och framför allt emot grunderna för detsamma, hvilka jag har sökt visa, icke allenast sakna stöd i rättvisa och billighet, utan äfven i den härmed, enligt mina åsigter, oskiljaktigt förbundna klokheten. (Forts.) -—— Strödda underrättelser. Landoch folkbeskrifning. Diamantfälten i Afrika. (Ur ett bref till Götebores Handelstidning från en af de svenskar, som söka sin lycka i detta nya Eldorado. Det är dateradt: Diainatitfälten den 25 Mars 1872). Här gräfves nu efter diamanter på fyra särskilda ställen, hvilka alla ligga tillsämmans på en svensk qvadratmils yta. Dessa ställer kallas Bulfontain Kobje, De Toits Pan Kobje, De Beer Kobje och New Rusch eller Colbjers Kobje, af hvilka det sistnämnda är störst och gifver mesta vinsten. Alla äro de sönderdelade i rutor ellet så källade eclaimsom 30 fot i fyrkant, hvilka af egatne säljas till ytterst olika pris, allt efter som de tros blifta eller hafva visat sig gifvande. Dessa rutor äro sedan skiftade i ända till åttondedels parter, hvilka säljas ellet fyras a hvar för sig. Hvarje gräfvare gifver ht 5 shilling sterl. örat 1, p:d sterl ) i månaden för rätten att gräver deraf går hälften till regeringen och hälften till jördsgaren. Här finnas rotor, för hvilka gifvits 9000 , och någon god fjerdedel kan man ej få för mindre än 400—600 4. En sjelfegande bonde bytte här om dagen till sig en till hälften utarbetad halfruta mot sin välbyggda egendom af 4000 tunnland jord och boskäp dertill. Egaren, en engelsman, hade förut ur sin ruthalfva uppgräft och sålt diamanter för omkring 3000 . New Rusch lemnar i mängd både större och mindre diamanter, men de äro merendels ej fullt felfria, fulla af sprickor, fläckiga och färgade. Här hittas utom gula, af hvilka det finnes mest, både svarta och i ffönt eller rödt skiftande stenar. Granater, rilbinet och smaragder hittas här liksom på alla gräfställeii. vå New Ruschs diamantgrufva hör väl till de egnaste företeelser i verlden. Vid dagningen börja bien svärma i denna bikupa, endast att desså tvåfota bin draga ur och icke till kupan. Sedda från höjden af de rundt omkring uppkastade jordvallarne, likna gräfgröparne alldeles hålen i en bikupa, så regelbundet ligga de den ena vid den andtä. Vid att se dessa hål, fulla af arbetande och stojande menniskor, och på samma gång höra ljudet af tusentals hackor och spadar får man ett intryck, som icke förgår så snart. Emellanåt höres ett väldigt hurrarop af någon lycka lig gräfvare, som funnit en större sten. Det upprepas genast af hela hopen inom Kobjen och kän böras på en fjerdingsvägs afstånd. Detta är en vällig sed, som äfven skam till sägandes följes, när någon olycklig slår ihjäl sig eller slagsmål uppstår. ela rutor arbetas här af bolag ock detär deraf af ensamma egare eller hyrare. Hvarje handlande och krögare eger vanligtvis en eller flera rutor, hvilka pr utlemnar till arbetning mot halfva vinsten. Den andra hälften tillfaller gräfvaren, som på egen kost skall hålla verktyg och arbetare. Som arbetare uyttjas mest svarta: BSedan enlsmännen lade under sig dismantfälten, så äro e svarte inför lagen likställde ihed de hvite, obb det gör, att de förra stjäla diamanter i mähgå, emedan man ej alltid har vitnen till hands ätt fälla dem, och att de gå och komma, när de vilja, till stort men för den, som tagit dem i tjenst. Då jag först kom hit hade en kaffer 1 shilling om dagen, nu är han icke nöjd med 2!, shilling, utan fordrar födan till på köpet. Sedan negern förtjenat så mycket, att han kan köpa sig en bössa och en omgång kläder, går han hem igen och arbetar ej längre: De fleste gå dock icke alldeles tomhändta från gräffälten, rå enligt tidningar från Transwaal säljas det iamanter dn än vid sjelfva fälten; ty kalt rer utbjuda der diamanter till salu, hvilka de stulit här. Så blef en kaffer nyligen gripen i Natal, hvilken hade öfver 80 diamanter i sin ego. Nere i Capska området är det strängt förbjudet att sälja s jutvapen och krut och kulor till färgade, men iiruppe aktas detta förbud alls icke, till stor skada den skall sanna. Så som gräfningen här går till, är det myc ket lätt att stjäla för den, som ej vill vara ärlig. En fjerdedels ruta t. ex. arbetas vanligen med 3 eller 4 negrers hjelp sålunda, att två hacka lös jorden, en skyfflar i tunnan samt hissar upp och en tager emot och kör bort jorden till gräfvaren. Hos honom sönderbultas och siktas jorden två gången, innan den kommer till sorteringsbordet, der sjelfva hufvudmannen sitter. Stenar öfver 10 karat synas tydligt framför hackan, och finnes ingen uppsigt, så kan negern stjäla dem mycket lätt., Nog är arbetet här mödosamt och vinsten ofta så liten, att den, som kommit hit i afsigt att återvända såsom stenrik man, i stället förlorar det lilla han har och sjunkeri elände. Men kan man komma i olycka, så kan man lika lätt komma i den största lycka; ty mången, som om moronen stigit upp utan annan egendom än sina läder, har om qvällen gått till hvila såsom rik man. Detta lyckans spel, i hvilket hvar och en lika lätt tappar och vinner, är en retamde lockelse för alla och gifver dem mod att tåla de svåraste försakelser och lidanden. Oftast synes lyckan både nyckfullt och orättvist välja sina gunstlingar; men här om dagen gjorde hon verkigen ett godt val. En gammal engelsk skeppare, som enligt hans eget uttryck nu i femton månaders tid hade oupphörligt bytt om ankarnd utan att få fast botten och nu var utarbetad till både kropp och själ, red till slut upp på sin lyckas sten-, en präktig diamant på 63 karat, och felfri till på köpet. En ung engelsman, som arbetar i gropen bredvid min, hittade här om dagen en 83 karats diamant, felfri och strålande i gröngul förgskiftning. Han värderades till 20.000 p:d för Indien, der de gula diamanterna äro mest omtyckta. Han reste några dagar derefter till Natal för att sjelf öfverföra stenen till Calcutta. Han var rik förut och arbetade här mera för sitt nöje än för vinstens skull. Han hade arbetat i sin grop endast i 10 dy; när en af hans negrer gjorde fångsten i grofsikten. Ett bolag hade förut arbetat i samma ruta under tre veckors: tid och funnit nästan intet, hvarföre de sålde rutan åt engelsmannen för 25 und. Häraf kan man se,, huru nyckfull lycan är. Här vid New Rusch arbeta nu dagligen omkring 8000 gräfvare, af hvilka 6000 äro ärgade. Talrikast bland de hvita äro infödda bönder — de så kallade Booers — hvilka leda sin börd från holländska nybyggare. Näst dem komma de in födda af engelsk stam och till slut de, som ström mat hit från alla verldsdelar. De enda europei ska folk, som icke ha någon medlem här, är ryssar, turkar och greker; men hvem vet, hur länge det dröjer, innan vi ha äfven sådana iblanc oss. Af svenskar och norrmän arbeta nu hi mellan 20 och 25. Det är en egen syn att se ett afrikanskt bond folk, som ämnar nedsätta sig här för diamant gräfning, göra sitt intåg vid diamantfälten. Mån ga ha rest 50—80 svenska milfrån sina hem man. En stor fyrhjulig och tältad lastvagn rul lar tungt fram, dragen af 8 till 9 od oxar. In uti honom äro instufvade mat och husgeråd, full vuxna, barn och fjäderfä om hvartannat, och ef ;teråt följa i en lång rad oxar, kor, hästar, får å för hundar, kaffrer och hottentotter — all vimlande om hvartannat och skrikande, bölan de, bräkande och skällande i kapp. Ett outsläckligt hat råder ständigt mellan d engelska och de holländska nybyggarne. De förr tränga de senare allt mera inåt landet, och dess åter tränga undan negrerna. När diamantfälte först Sn skyndade sig engelsmännen af taga stället i sin ego. Tolf man till häst oc en officer kommo hit, uppläste och uppl fistra kungörelser, som förklarade diamantfälten st under engelska regeringens välde, uppsatte de engelska flaggan, och så blef stället engelsi -I utan en blod en De holländsk bönderna knotade, och deras förman, hr Brand lät uppklistra en protest, men dervid stannad aot ock Att Canstvrelasen lade dessa landsträ ör de hvita, hvilket nog framti