Aftonbladet – 22 juni 1872, sida 3

äfven, om råntan var indelt kutdö ef rärtetar garen, på det mest betungande, godtyc ilige sätt ib tatora utfordras. Mine herrar! då fonts det grund för ett berättigadt missnöje med en sådan anordning. Men vi veta alla, att dessa tider nu äro förbi; och det utgör för mig personligen en ej ringa tillfredsställelse, att vid afhjelpandet af dessa — och måhända äfven några andra — orättvisor och missförhållanden i samhället hafvå varit icke alldeles overksam. Så mycket större skäl finner jag emellertid, att när yrkanden framställas, som, efter mitt begrepp, innefatta orättvisa mot andra och skada för samhället, motsätta mig detta så långt jag förmår, och på denna grund har jag äfven velat begagna den sista utväg mig dervid återstår, eller att reservera mig mot kammarens beslut i frågan, och framför allt emot grunderna för detsamma, hvilka jag har sökt visa, icke allenast sakna stöd i rättvisa och billighet, utan äfven i den härmed, enligt mina åsigter, oskiljaktigt förbundna klokheten. (Forts.)