Aftonbladet – 22 juni 1872, sida 3

af ert bref, att ni tycks vara förvissad om att ega hennes hjerta. Det vore bäst ni frågade henne sjelf härom, sir, svarade Treherne med en min, som innebar fullkomlig visshet, men jag förmodar, doktor Salisbury, att ni angående min ställning i lifvet ej har några invändgar mot mitt frieri. De några hundra pund sterling, som min lön inbringar, skulle genast öfverlåtas till Elfrida, dessutom har jag utom egendomen Lawn i Milborough efter min faders död att påräkna ett tusen pund sterling ökad årlig inkomst. Min väntan härpå torde ej blifva så lång, ty min gamla far är mycket klen nu för tiden. Doktor Salisbury såg strängtpå den unga mannen, men om :han observerade hans for. skande blick, generade den honom åtminstone icke det ringaste. Ert timliga välstånd, Trehetne, sade han, är så bra jag kan begära för min dotter, jag har sjelf lefvat på mitt arbete och mina döttrar hafva derföre inte af sina män att fordra annat än en tarflig utkomst. Men verldsliga förmåner äro af den minsta vigten i denna fråga. Hvad är det ni menar, sir? sade Treherne förvånad, jag älskar er dotter, detta är allt jag kan säga er. Jag tror det, svarade doktor Salisbury, leller att ni åtminstone sjelf tror så. Kärleken är visserligen det väsentligaste, men inte allt, som erfordras för den äktenskaplliga lyckan. Det har gått historier om er, ITreherne — ni måste förlåta, att jag så -Toförbehållsamt vidrör detta ämne, men det får inte finnas något oklart oss emellan — historier, hvilka hafva kastat en skugga öflver er moral och heder. Saker, som pas sera i en mans lefnad, då han är fri, få ett annat SRK, då dn så ung avinnas