Den svenska polarexpeditionen 1872. (Ur Ny Illustrerad Tidning.) För närvarande pågår i Örebro genom hr Hagendahl ippackning eller rättare inpressningen i säckar af 2—4000 lispund renmassa för den svenska polarexpedition, som om några dagar skall afgå från Göteborg, hvar: efter den i Tromsö kommer att afhemta ytisrijgare några tusen tunnor af samma slags foder, uppköpta genpm gakföraren Ebeltoft derstädes. Dessa provianteringar för expeditionens renar hafva åter bragt frågan om lämpligheten af dessas användning för nu tillärnade ändamål på tal, och då at åtskilliga mer eller mindre kompetenta personer farhågor yttrats, att expeditionens anord: ningar i detta hänseende vore förfelade, hafva vi af professor Nordenskiöld begärt och erhållit nedanståghas upplysningar, hvilka helt säkert med intresse skola emottagas af den svenska allmänheten, som med ovanligt liflig uppmärksamhet följt de försök att utvidga kännedomen om vår iords beskaffenhet, hvilka, utgångna från Sverige, redan yannit konkurrenter i flere länder och åt de svenska försöken gifvit ett allmänt europeiskt intresse, Professor Nordenskiöld skrifver: De flesta personer, som offentligen yttrat sig rörande planen att använda renar vid försöket att nästa vinter söka från Spetsbergens nordkust på isen framtränga mot polem hafva vid bedömandet utgått från den ksigten, att svenska expeditionen ärnade med renar åka, sannolikt i hastig fart, de 93 mil fram och 92 mil åter, hyllka skilja expeditionens vinterstation från polen, Skulle expeditionens -resplan verkligen vara sådan, så skulle den med rätta kunna klandras såsom äfventyrlig, omogen och outförbar. Jag skall söka visa, at detsa icke tr förhållandet, men måste innan dess kasta en blick öfver uppkomsten till och ra af den expedition, om hvilken här är fråga,