Aftonbladet – 19 juni 1872, sida 3

1härdighet förstått att törvärlva sig ett nytt I dernesland och smycka det med den välgöranc tyska trefnaden och behaget.— Kjöbenhavnboernes spekulationer p resande. Under rubriken Ditt og datt — Skuffelsernes kapitel skrifver Eri Bögh i Folkets Avis för i måndags följand om hur vederbörande, genom att sätta fö högt pris på inträdet i expositionslokalern: blifvit narrade på de väntade besökande stora massor och om huru Kjöbenhavnsbc erne blifvit skuffede på det påräknad antalet tillströmmande resande: Värst lurade ha dock — åtminstone ti! dato — de kjöbenhavnare blifvit, som sp kulerat i den ofantliga tillströmningen a resande, den der millionen som skulle kom ma till staden med millionerna. Åter visa det sig här, hur svårt det är att bli klo! af erfarenheten. På alla platser, der expo sitioner hållits, har man spekuleråt uppå väggarne med afseende på gästerna. Un der expositionen i Paris roade sig karrika tyrtecknaren Cham med att rita af speku lanter, som hade spänt hängkojer tvärs öf ver gatorna i förhoppning att husvilla re sande skulle regna ned i dem, ehuru frår hvarje fönster i husen framtittade den be kanta skylten: Rum att hyra. I Londor trodde man till och med, att hoteller och pensioner, som lågo så långt från staden att fyra timmars jernvägsfärd behöfdes föl att komma dit, skulle bli guldgrufvor, men gjorde i stället den upptäckten, att de al drig varit så tomma som under utställningstiden, och i Stockholm var det nästan omöj ligt en månad före öppnandet att på förhand betinga sig privat logis, medan man under sjelfva utställningen kunde få rum hvar som helst på hotellerna. Afallt detta ha våra spekulanter ej lärt det minsta, der före måste de följaktligen genomgå utställnings-skuffelserne liksom sina föregångare. Hvilka sangviniska spekulationer ha här ej gjorts i tillströmningen —! Alla de löjligheter, som de parisiska tidningarna påpekade, ha upprepats hos oss. Hvar enda en af de Sale, som eljest hos piene, smaa familier stå så prydligt med öfverdrag på möblerna, har blifvit bestämd till gästrum med förhoppningar om minst 1, helst 2 rigsd. i hyra om dagen, små kammare åt gården, som under normala förhållande erbjudas åt en hygglig mansperson, eller i brist deraf två skomakargesäller,, ha blifvit lite upputsade och bestämda till att inbringa 5 rigsd. i veckan — 4 gånger 5 är 20 och 4 gånger 20 är 80, utställningen varar nog fyra månader, så bo vi hyresfritt hela det halfåret! — resonnerade man. En hel hop hederliga, gamla ungkarlar, som i många år haft två små rum för 10 rigsdaler i månaden, blefvo uppsagde af sina värdinnor — under expositionstiden måtte väl hvarje rum inbringa minst 20 rigsdaler i månaden. Alla jernsängar, alla sängkläder, alla nattkommoder och klädskåp, som funnos att få hyra, voro uthyrda redan i våras, Lediga lägenheter, af hvilka eljest åtskilllga finnas om sommaren, funnos ej mer. De hade blifvit hyrda af spekulanter, försedda med 20—30 sängar och bestämda till kaserner för de tillströmmande, Herre Gud, en daler om dagen för hvarje är ju bra lite, men 30 rigsdaler om dagen blott i 100 dagar gör ju alltid 3000 rigsdaler utom drikspengarna. Inqvarteringsbyråer uppstodo, pulpeter hyrdes, papper köptes, skrifvare, anvisare, vägvisare 0. s, V.-engagerades, spekulationen blef dristigare och dristigare; de gästvänliga medborgare, som hade tänkt på att taga 2 rigsdaler om dagen för att ge husrum åt en af de tillströmmande, kunde icke längre förstå hvarför de icke skulle besluta sig för att taga 5 daler. Thaysens expedition måste rent af i tidningarna bedja de gästvänliga medborgarne om att ställa sina anspråk i harmoni med en någorlunda nykter beräkning, ty de kunde mycket lätt bli alldeles gästfria. Och allt detta fingo landsortsborna höra, Det är inte alls värdt att fara till Kjöbenhavn under den första tiden. Vi måste vänta tills den värsta tillströmningen är öfverstånden, så kunna vi kanske få husrum utan att man klär oss allt för myceket, sade de, Jag har sjelf hört det. Så kom utställningen — men hur blef det med tillströmningen? Gatorna se ej svartare ut än vanligt. I Tivoli finnas knappt så många främlingar som annars. Hotellerna äro långt ifrån upptagna. De olyckliga spekulanterne ligga alldeles ensamma i sina, 30 sängar. Det blef början på sknffelsernes kapitel, Jag hoppas att slutet icke blir alldeles så dåligt.