Aftonbladet – 15 juni 1872, sida 2

bord, för hans tjenare erkänna och afbedja sin skuld. Vi svara att enligt kyrkans lära äro vi alle syndare, mer eller mindre uppenbara, och måste njuka oss inför Herren, och detta sker både uppriktigare och fullkomligare mellan menniskan och hennes Gud, än med presten såsom medlare eller vitne. Dessutom blifver denna enskilda skrift, som är . påbjuden för -brottslingar, hvilka lidit sitt straff enligt den borgerliga lagen, endast uppfattad såsom en tillökning i detta straff, och kyrkan förvandlar sig derigenom till en borgerlig korrektionsinrättning. Då vi hysa den fasta öfvertygelse att detta är oförenligt med både statens och kyrkans väl förstådda intresse, anse vi för i hög grad önskvärdt att k. förordningen af den 5 Maj 1855 samt dermed i sammanhang stående lagrum upphäfvas. Vi hafva väckt denna fråga med särskild anledning af en förut antydd, i år passerad händelse och för att fästa lagstiftarnes uppmärksamhet å hennes verkliga betydelse. Om vare sig K. M:t eller nästa riksdag toge något initiativ i detta hänseende och frågan sedan blefve hänskjuten till det nästa år sammanträdande kyrkomötet, kunde en förändring till något bättre snart häri inträda. Något starkare motstånd deremot från den sistnämnda myndighetens sida tro i knappt vara att befara, då vi hört många förståndiga och samvetsgranna prestmän genom den åsyftade lagen se sig tvungne att utöfva en samvetspolis, som är dem högst motbjudande. Äfven af skickliga lagkarlar hafva vi hört denna lag utdömas såsom onyttig och onödig.