Aftonbladet – 15 juni 1872, sida 2

säga gäller er syster — han afbröt sig under förhoppning, att Grace sjelf skulle gissa till hvad han menade; men hon gjorde det ej. I hvilket afseende, mr Cameron ? Han började under synbar förvirring att leka med tofsarne på soffkudden, Jag vill bedja er, miss Salisbury, säga er syster hvad jag sjelf saknar .mod till, nemligen att jag älskar henne, Jag kan inte hjelpa det; redan från första stunden jag såg henne blef hon mig kär och hvem skulle kunna se henne utan att fängslas. Detförefaller måhända löjligt att så snart tala härom, men det finnes andra på samma arena, tillade han med hoppressade läppar, och den häst, som står still, vinner inte. Grace hade satt sig upp under det han talade, och då han en gång såg på henne, uttryckte hennes ansigte det djupaste deltagande. Miss Salisbury, sade hån häftigt, ni ämnar säga mig att jag har intet hopp. Nej, mr Cameron, hvarken ni eller någon annan. Jag är verkligt bedröfvad att detta skulle hända, och det vore Elfrida med, om hon visste något derom. Har ni inte hört nyheten ? Nej, hvilken? stammade han Jag trodde att alla ombord visste den, svarade hon; min syster är förlofvad med mr Treherne. Förlofvad med Treherne? Skall hon gifta sig med Treherne? Ja, jag förmodar det, i fall min far inte har något deremot. Åh, han skall aldrig medgifva det — jag är säker på, att han inte ger sitt bifall. Douglas Cameron hade rest sig upp under det han talade och stod nu framför soffan, der Grate satt. Han var mycket blek och