Aftonbladet – 13 juni 1872, sida 2

detta sätt. I sägen till oss: Gifven nationen goda kadrer. Men hvar äro edra kadrer? I Preussen är folket läraktigt ooh undergifvet. (Skratt.) Det finns der en landtadel, som är upplyst, icke allt för rik, som har passion för vapenyrket och angifver tonen för bourgeoisien. Den lefver på sina gods, omgifven af sina underhafvande. os. oss ha vi jemnlikhet. Vi bilda våra officerare ij. skolorna, i S:t Cyr. HEfter dessa höga studier, åt hvilka de öfverlemnat sig, ha våra officerare bildning, icke den militäriska karakteren, som de för. värfva först efter att ha tillbragt någon tid vid regementet. Den verkliga skolan för underofficeren är regementet. Och när Trochu talar till oss om den första tillhyflingen, kan jag förstå honom, om det är fråga om borgarens son. Men bondesonen, hvar skall han få sin tillhyfling? Och likväl är det fyra år I viljen hafva i stället för tre. Vi sysselsätta oss med att ombilda kadrerna af våra underofficerare. Jag står i ständig beröring med öfverstarne. Jag har icke träffat på någon af dem, som sagt att tre år äro tillräckliga för utbildandet af en god underofficer. Den militäriska andan meddelas icke på en dag. Kårernas duglighet står i förhållande till tjenstgöringstidens längd. Menniskan födes såsom det svagaste och okunnigaste bland djuren. Men hon upptäcker slutligen sin moraliska storhet. Detta.är tidens verk. Betrakten klostret och regementet. Det är samma förhållande som med den unga flickan, hvilken knappast hunnit smaka lifvets bittra dryck förr än hon skjuter den ifrån sig, tager sin tillflykt till ett kloster och går att be sjukhusen och slagfälten vårda de sårade. et är ett lif af uppoffringar, som man frivilligt omfattar. Det är på samma sätt med soldatens yrke. Den hederlige mannen skall gifta sig, arbeta för att föda sin familj och hjelpa de olycklige, som omgifva honom. Och I viljen gå och taga honom och säga till honom: du skall trotsa solhetta och köld. Nej, krigaryrket är en helt och hållet speciel kallelse likasom barmhertighetssysterns ag skulle begära en tjenstgöringstid af 6 eller 8 år, om I viljen höra på mig. En dag erfor Kleber, att hans soldater hade öfvergifvit sina l. sårade. I ären fege, sade han till dem, Attvara tapper, det är att icke äta, när man är hungrig, att icke dricka, när man är törstig, och att icke öfvergifva sina sårade, när man är trött. Detta kunnen Licke åstadkomma utan att härda ederarmå i tjenstgöringens mödor. Det äricke heller nog med kadrerma; om I icke hafven gamla soldater, skolen I icke kunna hålla edra trupper i elden. Sedan Cesars tid hade man aldrig sett några trupper jemförliga med armn vid Austerlitz. Napoleon hade alla revolutionens armber; han hade en kader och gamla soldater, hvilka han till en tredjedel uppblandat med ungt manskap. Han behöfde emellertid använda tre år för att i Boulogne bilda denna goda armå, som skulle besegra verlden: Divisionen Dupont, som begaf sig till Baiern, förlorade 9 man på en marsch af 200 lieues. Det nya systemet består i att ha många soldater, hvilka man — af omsorg för våra finanser — använder så litet som möjligt. För att hafva en man måste man i allmänhet inkalla två. Klassen om 300,000 man skall gifva oss 150,000 man. Om I hållen dem alla qvar, skolen I, efter 3 år, jemte de permanenta soldaterne hafva en armå på 520,000 man, en siffra som öfvergår den i budgeten upptagna. Med de permanenta 120,000 man och de fem årsklasserna kommer kommissionen till en styrka af 472.000 man, och, med reserven inberäknad, till 717.000 man i beredskap i händelse af krig. Med hälften af den kontingent, hvilken kommissionen har i ordning af manskap, som erhållit tillfällig frihet från tjenstgöring, kommer hon till 1,007.000 man, utan att räkna de ettårige frivillige. Med detta antal kunnen I vara tillfreds, om I icke företagen krig utan allierade, om I qvarstån i den europeiska jemnvigten. Jag förenar mig med kommissionens femårs tjenst. Än sedan då? (Skratt.) Jag är inte en sådan der som gör statskupper, men jag vet dock att göra motstånd, på det att ej det hela skall lida. Detta är en punkt, som vi få sysselsätta oss med senare. I Frankrike har man alltför brådtom med att taga allting efter orden. Despotismen har missbrukat ordet ordning. Hur har den ej missbrukat orden frihet, broderskap, gemensam ausvarighet, och nu senast ordet nationalitet! Vi ha varit mycket duperade af detta ord. Om I icke viljen blifva offer för ord, så låten ej dupera er! Talaren slutar sitt tal med att citera ett dokument af marskalk Bugeaud. hvilket nyligen anträffats i infanteriets byråarchiv. Man kunde äga att detta dokument blifvit skrifvet enkom för disknassionen. men emellertid är det autentiskt (skratt). Marskalken säger, att den soldat, som vet att han skall efter tre år lemna sin kår, ej vänjer sin själ vid yrket. Genom sitt geografiska läge har Frankrike behof af en permanent armå, som garanterar den första framgången. Det är nödvändigt. att qvaliteten ersätter qvantiteten. Jag skuile hellre vilja leverera batalj mot 100.000 man med 60,000 man, som på detta sätt formerats under sju år. än med 100.000 man af det plotterverk, som ert system skulle lemna. Med dessa ord nedstiger jag från tribunen och tackar er för den uppmärksamhet I hafven skänkt . mig (bravorop). Sedan Thiers nedstigit från tribunen uppträdde Trochu och yttrade sig sålunda: Om I endast tagen i betraktande den djerfhet, till hvilken jag gör mig skyldig, då jag uppträ der efter republikens president, skolen icke öra mig rättvisa. Jag inlägger i denna handing hela mitt mod, och jag hemtar detta mod ur den närvarande situationen och min patriotiska instinkt. Tiden tillåter mig icke att följa hr Thiers i diskussionen. Jag beder eder endast om några minuters uppmärksamhet. Efter Salowa sade jag till det af blindt sjelfförtroende uppfyllda Köfjerdömet: Må Frankrike, belåtet med sin ställning i verlden, sticka sitt svärd i skidan och egna sin tid åt ombildandet af sina militäriska institutioner. Kejsardömet svarade mig, att jag systematiskt bedrog mig sjelf och att i politiken en nation, som afväpnar, är förorad. Jag var öfvertygad, att om Frankrike uväpnade, skulle Puropa afväpna. Europa benerrskas mycket mera af behofvet af det fria varuutbytet än af krigots behof, hvilket ruinerar det. Hvad jag sade till kejsardömet, det säger jag ill den af krigets bördor nedtyngda republiken: ätten edra nedtryckta finanser genom att minska itgilterna för edert krigsväsende så mycket som let är möjligt och förnuftigt att göra. Iskolen iafva en garmiti genom den tillfredsställelse och äkerhet I gifven Europa, som så väl har behof leraf. (Buller) Begagnen eder af den närvaande fredliga situationen för att samtidigt föreaga en reorganisation af nationen, armen och nstititutionerna: Hr Raudot har på ett utomrdentligt träffande sätt uppställt frågan. Vänen eder till militärer, när I viljen sysselsätta der med armereorganisationen, till civila personer, är I viljen sysselsätta eder med institutioner, som ra allas intressen. (Skratt.) Preussens verkiga styrka ligger i den hastiga mobiliseringen Ch distriktonroanisatinnan 3 fjamnmatrnekehlmnn Kn 8