Aftonbladet – 13 juni 1872, sida 2

förvåning, då hon hörde mr Treherne kall henne i förnamn. Elfrida satt med nedslagn: ögon, nervöst fingrande på berlockerna i ei urkedja. William gaf med välbehag ak på bådas uppförande, Frida! sade han hastigt, seende upp och så gjorde samtidigt alla de öfriga kring bordet, du har bestämdt hufvudvärk, t) här är olidligt hett. — Steward! öppna fön sterna bakom miss Salisbury eller kanskq du behagar byta plats med mig — här äJ svalare. Nej jag tackar, mr Treherne, sade Frid: djupt rodnande vid hans tilltal, med un dantag af litet hufvudvärk, mår jag utmärk bra. Du måste försöka att bota denna så ofts påkommande hufvudvärk. Hur mår dir lilla hund, Frida ? Hvilket oförsigtigt yttrande! Han frå. gade helt oförbehållsamt efter det. kontra band, som så omsorgsfullt skulle gömmas i flickornas hytt tills de kommo fram. Frida kunde ej återhålla ett leende för hans glömska — hon lade fingret på munnen och vexlade med honom en blick af hemligt förstånd, de stora blixtrande ögonen lyste af skalkaktighet för en sekund; leendet dog likväl bort och den allvarsamma minen återtogs, men hon hade dock vunnit sitt mål. Han lutade sig fram emot henne öfver bordet och svarade: : Det var sannt! jag glömde, att det var en hemlighet mellan dig och mig. Grace började nu se ond ut och tyckts utt Frida gick för långt. Hon kunde nu j spåra en skymt af den djupa ånger, hvaraf Frida så kort förut syntes beherrskad, och årace ogillade inom sig systerns stora brist å allvar och uppriktighet. Just som de todo i begrepp, att efter slutad frukost