Aftonbladet – 13 juni 1872, sida 2

ger för den femåriga krigstjenstetiden, hvilken lvar ätt att förutse efter de nederlag, som förslagen om treoch fyraårig krigstjensttid rönt, utgör en ny parlamentarisk seger för Thiers och beror säkerligen i icke oväsentlig mån på det tal, som han den 8 dennes höll i församlingen till förmån för förstnämnda krigstjenstetid. Detta märkliga tal, hvilket varade två och en half timme och, med undantag af ett kort genmäle af Trochu, upptog hela sessionen, utgör ett nytt bevis såväl på den styrka til kropp och själ, hvaraf den åldrige statsmannen ännu är i besittning, som på det dominerande inflytande, han fortfarande utöfvar på nationalförsamlingen. Efter Republique Frangaise meddela vi följande sammandragna redogö relse för debatten den 8. Thiers yttrade: Jag skulle ha velat bespara församlingen mödan af ytterligare en session. Men då det gäller en så vigtig fråga, skulle det vara brottsligt, om regeringen iakttoge tystnad. Det är nu fråga om landets intressen, hvilka skulle komprometteras, om vi misstoge oss. Jag har kommit öfverens med kommissionen rörande 387:de artikeln efter några ömsesidiga eftergifter. Jag ber om er tillgift, mine herrar, att jag, en civil person, yttrar mig i en militärisk fråga. (Skratt.) En statsman är icke verkligen värdig detta namn, om han icke studerat dessa två vigtiga driffjedrar i statens makt: finanserna och armen. Jag har flere gånger lagt min hand på dessa vigtiga driffjedrar. Särski dt var detta förhållandet år 1840, då Paris fick sina befästningar, och då det för icke länge sedan, under edra egna ögon, gälde att samla 130.000 man för att upprätta den verkliga nationella suveräniteten. Frankrike och Europa lyssna till oss. Man får icke misstaga sig om våra afsigter. Vi tala mycket om krig, men önska att bevara freden så länge som möjligt. Vi vilja endast återgifva Frankrike den roll, det förtjenar, på grund at de tjenster det gjort i verlden och som motgångarne för ett ögonblick fråntagit det. (Mycketbra). Jag misstror denna täf lingsifver, som vissa tider bemäktigar sig ett folk. Nu upprepas i Frankrike detsamma som efter Rosbach, då man endast hade tanke för preussisk exercis. Fredrik den Store hånade oss. Han visste, att det icke var det eller det systemot, som segrat. Det var menniskosnillet. När man vill bota ett ondt, måste man känna dess beskaffenhet, Är det sant att vi blifvit besegrade derför, att vi förkastat den preussiska armöorganisationen? Är det sant, att våra soldater ? Är det sant, att lagen hafva brustit i disciplin? af 1832 gjort det omöjligt för den kejserliga regeringen att samla erforderliga krafter? Jag tror icke ett ord af dessa påståenden. Tillåten mig att bestämdt och oförbehållsamt angifva orsakerna till våra olyckor. De äro fyra: ett politiskt fel och tre militära. Några dagar före den 6 Juli befunno vi oss i den djupaste fred. Ingen tänkte på krig. Det var fråga om 90,000 man, som regeringen begärde af kammaren, hvilken icke ville gifva mer än 80,000. Jag lofvade marskalk Leboenf att understödja honom, ehuru det kostade på mig att separera mig från mina vänner i oppositionen. Detta var den afväpnade freden. Några dagar efter den 6 Juli hörde jag ropet: krig, krig! Jag blef förvånad öfver-den ton, i hvilken man talade till Preussen. Det var en utmaning. Preussen föll undan. Vi trodde oss ha freden. Trots mina böner och tårar förklarades krig efter sex dagar. Man har aldrig bevitnat något dylikt. Hade man också varit en Louvois, hade det varit omöjligt att vara färdig. Ehuru beredda. studsade dock preussarne; och ändock ville de hafva krig. Och vi, som icke voro färdige, vi störtade oss i faran. (Rörelse på flere bänkar.) Jag vill dock medgifva, att man utvecklade all möjlig verksamhet. Man samlade 250.000 man. Det var allt hvad man kunde åstadkomma. Materielen var måhända otillräcklig. Våra fästningar sak nade försvarsmedel: Metz hade hvarken fästningsartilleri eller lifsmedel. Lagen af 1832, modifierad 1868. satte oss i stånd att uppbåda en million man. Vi skulle ha behöft en och en half million. Och man begick det politiska felet, att inom sex dagar förklara krig. Med dessa 250,000 man, på en linie af tjugu lieues, framför 400.000 man, qvarstodo vi i tjugu dagar utan att intaga någon position. Det första militära felet. Efter sin afresa från Metz qvarlemnade kejsaren allt i förvirring. Vår högra flygel var blottställd, vi blefvo omringade. Det andra militära felet. Med en reservarmå skulle man kunnat försöka att upphäfva belägringen. Vi bönföllo regeringen att icke försöka det. Det var detsamma som att vilja åstadkomma två belägringar. Man var döf för våra råd. Vår rain fullständigades genom detta tredje militära fel. Vi förlorade i ett enda drag alla våra kadrer. Se der verkliga orsaken till våra olyckor. I Berlin fanns en stor statsman, en militärisk organisatör, en skicklig krigsminister, en vis och fast konung, mäktig att återgifva Preussen Fredrik den Store. Det är den preussiska regeringen, som besegrat den franska regeringen. Jag skulle ha velat gifva en större utsträckning åt lagen af 1832. ed åtta kontingenter på 100.000 man, afdrag inberäknade, skulle man få en armå på 740.000 man, hvilken i förening med de permanenta effektiverna, officerare, underofficerare, volontärer o. 8. v., utgörande 120,000 man, skulle komma att bilda en arm på 864,000 man. Med 150 infanteriregementen, 3 artilleriregementen, 64 kavalleriregementen och 4 ingeniörsregementen skullen I kunna jemt encadrera 864,000 man, och sex års krigstjenstskyldighet skulle tillförsäkra er en solid armå, som, i förening med bundsförvandter, skulle kunna utstå ett krig. Det är en galenskap att vilja företaga ett krig utan bundsförvandter. Man säger, att Preussen är nationen i vapen. En nation i vapen! När fanns det en nation i vapen? Hos vildarne finner man en nation i vapen. Det mest krigiska folk i verlden, romarne, hade blott 25 legioner om 12.000 man hvardera, som prokonsnlerne vanligtvis pressade i de eröfrade länderna. Preussarne hafva endast en fredseffektiv af 400,000 man. Öfverallt ir blott en del af nationen beväpnad. I hvarje samhälle finnes hinder för krigstjenstgöring. en lel vållade af helsoförhållanden, en del af yrkesntressen. Man har talat till oss om distrikturmeer. Man har icke fattat detta ord. Hr Raudot (hvilken föregående dagen försvarat en reårig krigstjenstgöringstid) är liberal. då det ir frågan om ekonomi, men liberal såsom man ar det före 89. Skulle han vilja återföra oss ill den gamla regimen, då det fanns ett stort rankrike, jag medgifver det? Skulle han vilja sifva oss provinsen i stället för departementet? Skulle han vilja utplåna den franska enheten? inligt vår organisation fördelas förlusten af ett krig förstördt regemente på hela Frankrike; ned er organisation skulle en viss del af landets efolkning decimeras. (Buller.) Jag vill göra rmn rättvisa (verstarna tillsända Ag