Aftonbladet – 11 juni 1872, sida 2

EKONOMISKT. Vid 1869 ärs riksdag väcktes åtskilliga motioner inom Andra kammaren i syftning att åstadkomma en tidsenlig lagstiftning rö rande jordarrenden. De föranleddes af der rörelse, som då uppstått ibland en mängte hofveriskyldiga hemmansbrukare under di större godsen i Skåne. Motionärerna före slogo dels en landboförfattning 1 likhet med den danska lagstiftningen i samma ämne dels att jordegaren skulle förpligtas genon skriftligt kontrakt tillförsäkra sina hem mansbrukare och torpare 20 års hbesittnings rätt af jorden, dels att afgälden skulle ut göras i penningar, varor, dagsverken, körs lor och andra tjenstbarheter, allt till bestämda belopp, 0. 8. v. Lagutskottet erkände för slagens goda syftemäl, men framhöll de prin cipiella och praktiska svårigheter som mötte vid upprättandet af en lagstiftning, eom gick nt på inskräkningar i den fria dispositions: rätten af enskildas egendom. Det har ock visat sig vara ytterst svårt för kronan, som eger ett stort antal jord egendomar, hvilka på arrende upplåtas, at konstruera kontrakter med sina arrendato rer. De kunna visserligen tillförsäkras en längre besittningstid, de kunna äfvon för bjulas vidtaga sådana åtgärder som skada egendomen; men de kunna icke åläggas för bättra den, enär verkställigheten af sådana föreskrifter betingas af arrendatorornas för. mögenhetsvilkor, och kronan eger inga ut vägar hvarkon att visa hvari dessa förbätt ringar skola bestå, huru de skola utföras, ej heller att kontrollera deras verkställande. Det enda som kronan kan göra oeh äfven iakttager är att upplåta sin jord på längre tids arrende och derigenom betrygga arrendatorn godtgörelse för de förbättringar han verkställer. För den enskilde jordegaren är ået emellertid vida lättare att uppgöra sådana kontrakter med sina arrendatorer, att ömsesidig belåtenhet uppstår. Dertill fordras ingen mellankommande lagstiftning från statsmakterhas sida. Hufvudsaken dervid är att jord egaren sjelf besitter den erforderliga sakkännedomen, nöjer sig med en måttlig inkomst af den jord han på arrande vill bort lemna, förmår bedöma hvilka prestationer brukaren kan utan glägtnhbet utgöra, temö.