Aftonbladet – 10 juni 1872, sida 3

hvad som blifvit af,, sade Elfrida, skrattande i trots af sig sjelf. Jag är rädd de hade skickat mig tillbaka till miss Plimpton. Om ni inte velat föredraga att gifta er med mig, sade mr Treherne med en forskande blick uti hennes ljufva mörka ögon. Hon sänkte dem ögonblickligt. Det var en nästan djerf tanke, svarade hon allvarsamt. Är det, Elfrida? frågade han med värma. Ånser ni det så omöjligt? Hvar före skulle jag inte kunna tala härom så gerna nu, som att vänta tills vi komma till Madras? Ni måste redan hafva settattjag älskar och beundrar er, och om jag inte misstagit mig, Elfrida, är jag er heller inte alldeles likgiltig. Vill ni ej gifva mig ert löfte nu, att vi få gifta oss då vi komma till Madras? Hela hennes utseende antydde den högsta förvåning och smärta; han läste med häpnad svaret i hennes ögon innan han erhöll det från hennes läppar. O! mr Treherne hvad jag är ledsen! Jag anade inte att ni ämnade göra mig en dylik fråga och jag önskar af hela hjertat ni aldrig gjort det. Vill ni dermed säga att ni ej håller af mig, Elfrida! Ni har då fört mig uti en sorglig villa. Jag! har jag sagt någonting, mr Treherne, som kunnat tydas så — det har åtminstone aldrig Varit ening. — Jag håller mycket af er satt Di är särdeles angenäm och hygglig men gifta mig med er — på det sättet har jag ännu aldrig tyckt om någon och hittills har jag inte haft en tanke på giftermål — et borde ni hafva haft, svarade han mulet, sOm ni på samma sätt talar till andra unga män svm ni talat vitl mig och möt