Aftonbladet – 8 juni 1872, sida 3

dig i att Internationales läror kunnat vinna insteg, ty hvar och en som sätter njutningen såsom lifvets mål, han gifver Internationale rätt i principen. Det är klart: är timligt välstånd, personlig njutning lifvets mål, finnes det intet högre att sträfva efter, då har Internationale rätt, när den på de fattiges vägnar säger: gifven äfven åt oss vår andel! Ty det som är väsevtligt för menniskorna, det måste vara gemensamt för alla. Men är socialismen i grunden en själssjukdom, en andlig villfarelse, så måste botemedlet vara af andlig art. Hvad som erfordras i korståget mot Internationale är i främsta rummet hvarken kanoner eller bajonetter, utan ett sådant omslag i folkens själstillstånd, att den materialistiska andan nödgas vika, vid det att sann kristlig tro, försakelseförmåga och fosterlandskärlek ånyo få ett stadgadt välde i allas hjertan,