Aftonbladet – 8 juni 1872, sida 3

-) löpare för ettnytt samfund. Dess blodvitnen 0 I hafva deras plats på det altare, som upp: -I rests i de arbetande klassernas stora hjerta. 1 I Historien har redan fastnaglat dess förföl.Ijare vid den skampåle, hvarifrån alla deras presters böner icke i evighet skola förmå 1 Ilösrycka dem. Med andra ord kan detta återgifvas så: betrakten Paris under kommunen, I Europas folk, om I viljen veta hvad som väntar 1 Jeder, sävida Internationale får makt som -Iden har vilja. Det var på tiden att ett dylikt varningsI lord uttalades äfven till de nordiska folken. -l Äfven till våra trakter har ju den nysocia listiska pestsmittan börjat framtränga. Ett -Mlitet förspel till de internationella orgier, Jsom komma skulle, i fall allt gått enligt förväntan, har i dessa dagar uppförts i KjöIbenhavn. Här, i vårt grannrikes hufvudIstad, ha tre å fyra litterära vagabonder af sämsta slaget — Internationales apostlar i Danmark — under de sistförflutna månaderna lyckats skaffa sig gehör för sina ursinniga deklamationer mot den bestående samhällsordningen i allmänhet och kapitalisterna, storborgarne i synnerhet. Stora skaror af danska arbetare läto sig till en början bedåras och inskrefvo sina namn i Internationales rullor; föreningen blef en makt, den egde — och eger ännu — ett eget tryckeri, utgaf en daglig tidning, dess reseombud genomströfvade hela Danmark, predikanä8 öfverallt socialismens evangelium, dervid refrängen stundom lydde så här: klyftan mellan de rike och de fattige skall i nödfall fyllas med blodsugarnes, kapitalisternas lik;, Saken började se betänklig ut, men då inträffade det bekanta upptåget på Nörrefzelled, ett socialistiskt folkmöte, föranstaltadt i strid mot polisens förbud, hvilket hade till följd de ledände agitatorörnas fängslande. Såsom förhållandena nu gestaltat sig, är det väl att antaga, att rörelsen snart nog kommer att dö bort. Härtill fordras dock något mera än ett ingri pände från ordningsmaktens sida. Det är de osunda teorierna, det uppoch nedvända ekonomiska och politiska betraktelsesättet, som framför allt måste bekämpas. En klar och allmänt fattlig vederläggning af Internationales läror är af nöden för att motarbeta det inflytande dessa läror eliest förr r Borarö skola Vinna äfven på Nordens arbetarebefolkning. 3 å Ur denna synpunkt anbefalla Vi ät var läsare, såsom ty Bok för dågen, den år tidningen Hejmdals redaktör, hr dr C. Rosenberg, nyligen utgifna framställningen af säll skapet Internationales historla. Hr Rosenberg, som alltsedan den socialistiska propagandans förstå uppträdakas i Danmark energiskt bekämpat densamma i sin tidning, hari den omnämnda skriften gifvit en på de nyaste aktstyckena fotad, sakrik redogörelse för hvad man har sig bekant om den inter: nationella arbetarsförehilgens öppkölmöt, dö5s organisation och sätt att operera, dess sociala syften, dess nuvarande styrka, dess förhållande till pariserkommunen samt till det europeiska semföndöt Hivsk hutvud. Då anmälären natt särskild anledning taga kännedom om den utländska litteraturen rörande socialismen och kommunismen i deras äldre och nyaste skepnader, kan han vitsorda förträffligheten af dr Rosenborts öffersigtliga framställniäg i hvad Dbeträllar användandet at det ganska rikhaltiga historiska materielet. Till denna framställning hänvisa vi alltså hvar och en, som önskar erhålla ett klart och kortfattadt svar på frågorna: Hvad vil! Internationale? Ligger der fågon sanning till grund för dess påståenden och yrkanden? Eger föreningen någon utsigt att kunna förverkliga sina ytterstal syftemål? Det svar dr Bosenberg gifver på den sistnämnda af dessa frågor förtjenar belijertäs. af hvarje fosterlandsvän. I tidens längd, säger han, skall det blifva omöjligt att motstå den ödeläggelse, hvarmed Internationale hotar samfundet, såvida ej de orsaker aflägsnas, som ligga till grund för Internationales urpkomst och utbredning. Dessa orsaker äro af dubbelt slag, nem igen dels ekonomiska missförhållanden, dels ett visst andligt tillstånd. I förstnämnda hänseende består det onda, som måste undanrödjas, uti den alltför stora olikheten i ekonomiska vilkor samt i arbetsklassers otrygga ställning. Men vigtigast, i fråga om samhällets motståndskraft mot den med upplösning hotande makten, är beskaffenbeten af det rådande andliga tillståndet. Internationale är ju nemligen ej allenast, ja ej ens företrädesvis en sammansvärjning mot kapitalet. Föreningen är långt snarare att betrakta som en sekt, ett broderskap, sammanhållet genom en gemensam tankegång med afseende på alla menniskolifvets förhållanden, genom en gemensam tro, som visserligen i sjelfva verket är en tro på intet. Häri ligger den djupaste grunden både till Internationales styrka och till samhällenas svaghet, i det att den lifsåskådning, som Internationale uppbäres af, och som föreningen bekinner, är tillstädes mer eller mindre fördoldt i millioner menniskors lif, just bland dem som hotas af Internatioale. Denna med Inoternationales egen befrynlade lifsåskådning är den i våra dagar så vidt utbredda meningen, att timlig lycka, jordisk, sinlig välmäga och njutning är lifvets högsta mål. Man glömmer härvid att både lycka och olycka endast äro medel till personlighetens utveckling och förädling. Denna förädling är lifvets mål. Hvar och ön som i sjelfvisk njutning, vore det än den inaste, mest andliga, tror sig finna lifvets egentliga skönhet och adel, hvar och en som cke har haft hjerta för sina medmenniskor n nom större eller mindre kretsar, hvar och f en som i sitt fädernesland och folk endast j sett en anstalt för att skaffa honom och s Gt