Aftonbladet – 6 juni 1872, sida 2

nge vid inrättningen anställas följande tjenste-jli; nän, nemligen en öfverläkare, en biträdande lägi are, en predikant och en syssloman, jemte enl?; ekreterare hos direktionen; att kontanta lönen ör öfverläkaren måtte bestämmas till 5000 rdr, . ör biträdande läkaren, om han är legitimerad, 1i ill 1500 rdr, men eljest till 1000 rdr, för predi-fö anten till 1000 rdr samt för sysslomannen tilll; 300 rdr, allt med fria bostäder inom inrättninsen, med flera förmåner; att arvodet för sekre:eraren måtte få utgå med 600 rdr, samt att erorderlig betjening finge vid hospitalet antagas, vilkens aflöning beräknats uppgå till något öf-lu ver 5000 rdr; och har K. M:t vid föredragning w len 26 sistl. April till hvad Serafimer-ordens-,, sillet hemställt lemnat bifall. 0 — Mariestad—Moholms-banan. K. M:t har med-a lelat Mariestad—Moholms jernvägsaktiebolag tillstånd att anlägga och för allmän trafik begagnal-. ormväg från Mariestad till Moholm samt fastställt den af major Adelsköld uppgjorda plan b med förklarande, att bolaget må anlägga jern-1; vägen med en spårvidd af endast 2,7 fot. Derjemte har K. M:t, som förordnat, att jernägn skall åtnjuta lika skydd, som tillkommer lylika af staten utförda anläggningar, förklarat, att bolaget skall ega att expropriera behöflig, enskilda personer tillhörig jord och erhålla upplåtelse af den för jernvägsanläggningen erfor-le derliga, kronan tillhöriga mark m. m.; ochlt har K. M:t åt bolaget anvisat ett försträcknings-q belopp af 20,000 rdr att af handelsocoh sjöfarts1 fonden utgå sålunda, att bolaget må lyfta 10,000 rdr, då arbetet påbörjas och återstående 10,00019 1 1 E 1 1 a S 5 00 rdr den 1 Augusti 1873 under vilkor bland andra: att arbetet senast den 1 Juni 1873 påbörjas och sedermera oafbrutet fortgår, så att jernvägen varder för trafik upplåten före 1874 års utgång; att annuiteten för försträckningens återgäldande skall beräknas till sex procent å ursprungliga försträckningskapitalet, af hvilken annuitet först godtgöres ränta efter 5 för hundra ( å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgör afbetalning. derå; — att räntefrihet å hvarje särskildt belopp af försträckningen må åtnjutas under tre år från den bestämda lyftningsterminen, l, dock icke utöfver ett år från den 31 December 1874; — att jernvägsanläggningen med alla dertill hörande byggnader och materiel skall utgöra ! underpant för den af staten lemnade försträck-! ning; — att bolaget skall vara pligtigt att mot: den ersättning, K. M:t bestämmer, fortskaffa trupper och allmän post m. m. — Svenska akademiens sammankomst förliden gårdag var bivistad af ett ovanligt stort antal ledamöter, nemligen 15 af de 18, hvaremot publiken var fätaligare än vid dessa tillfällen brukar vara vanligt. De närvarande akademisterne voro n. v. direktören hr Ljunggren, kansleren grefve Manderström, tjenstförrättande sekreteraren hr C. G. Strandberg samt hrr Fryxell, Wennerberg, Carlson, Rydqvist, Dahlgren, Svedelius, Böttiger, grefve Hamilton, Hildebrand, Fries, C. W. A. Strandberg och Genberg, hvilken sistnämnde nu tog sitt inträde iakademien. Af den kungliga familjen var endast hertigen af Östergötland närvarande. Hr Genbergs minnestal öfver sin företrädare, erkebiskop H. Reuterdahl, var ej blott hållet i en högstämd akademisk stil, prydd af glänsande och i allmänhet träffande bilder samt kraftfulla antiteser, utan ock genomandadt af en varm känsla af vördnad och tillgifvenhet för sitt föremål. Talaren utgick från en temligen vidlyftig skildring af lynnet hos den tid som föregått den, under hvilken R. fick sin bildning — det så kallade upplysningstidehvarfvet — då filosofi, teologi och poesi, dessa högsta uttryck för menniskans andliga sträfvanden, urartat till torra och andelösa. Nu hade dock romantikens morgonrodnad redan uppgått, och på det filosofiskt teologiska området ett nytt ljus blifvit spridt af Schleiermacher, af hvilken epokgörande personlighet gafs en mästerlig teckning. På den af honom lagda grunden bygde den nyfödda svenska teologien, hvars talan vid dest sydsvenska universitetet fördes af R. och hans snillrike medarbetare Thomander i Teologisk qvartalskrift.Småningom begränsade dock R. sitt teologiska författareskap till kyrkohistorien, och den fullmogna frukten af hans verksamhet i detta afseende är hans Svenska kyrkans historia. Detta utmärkta arbete, hvars största förtjenst är dess ärliga och kritiska undersökning af källorna, kan dock ej kallas för ett konstverk i högre mening. Det hvilar likväl på en riktig framtidstanke, i det förf. här icke behandiat kyrkan såsom för sig fristående, utan vid hennes historia äfven tagit andra stora samhällsmoment i betraktande. Stilen i detta verk har varit föremål för klander, men från en synpunkt förtjenar den upp märksammas, ty BR. har här utplånat skilnaden mellan taloch skriftspråk, i det han skref lika enkelt och konstlöst som han talade. R. samtidigt skref och gjorde Eyrkans historia genom sin pligttrogna verksamhet i hennes tjenst ända upp till de högsta platser, dem han dock aldrig åtrådde, men som hans fosterlandskärlek manade honom att mottaga. Det har blifvit påstådt att R:s åsigter på äldre dagar och senare kyrkliga och politiska verksamhet stått i strid med hans uttalade åsigter från yngre år, och det är möjligt att lösryckta satser ur hans skrifter med flere decennier emellan synas stå i motsats mot hvarandra. Han var dock aldrig en motståndare mot framåtskridandet, men han hyste betänkligheter vid att sätta en kort teori mot en lång historia. I ett fall var R. en konstnär, ty större konstverk än en sedligt utvecklad karakter kan menniskan icke ästadkomma, och han var till karakteren en romare, men en kristnad. Med innerlig rörelse framdrog talaren ur R:s enskilda lf en mängd drag af ett ädelt och storsinnadt hjerta och bekräftade, hvad man väl trodde sig veta förut, att R. af sina tidtals ganska betydliga inkomster frikostigt delade med sig åt sina anhöriga, och sådana hade han många, ty nöden var från hans späda barndom hans anförvandt. !l Taleia sista afdelnjng gjorde Kenom den innerlighet, som deri fått sitt uttryck, ett mäktigt intryck på åhörarne. Till följd af