Aftonbladet – 6 juni 1872, sida 2

ger och i förstäfven förgylda — föreföll henne som den mest omvexlande tafla, framgtäld endast till hennes förnöjelse. Om Elfrida förtjaates öfver allt hvad bon såg, spårades också c en art af benndrån i de rka nal teser-matrosernas miner, då de nyfiket betraktade detta vackra, engelska ansigte, som sträckte Big fr am öfver relningen af båten; likväl var hon vid denna peridd ar sitt if ej en fulländad skönhet. tin målare skulle icke ens tänkt på att afteckna hennes drag, om ej specielt som en modell för hennes ål dej, pep dock kunde ingen för ett ögon blick Pöträkta henne utan a förutse till hvad hennes utseende om på grå år skulle ptyeckja sig. Oaktadt rmanför attare ännu vidhålla plineipen att låta olma jeltinnor redan vid 16 å 17 år uppnå skönhetens potens, anser jag det såsom ett stort miss tag, då ingen qvinna är fullt utvecklad förr än dera år senare. De som nu sågo El frida, lutad mot relingen, kunde väl tänka sig att fötter och händer skulle komma att synas ännu mindre, då de öfriga lemmarne erhållit sin fyllighet, midjan smärtare, då skuldror och bröst blifvit fullt utbildade, Kanske behöfde näsan några sireck afnaturens mejsel, tiden, för att dess linier skulle blifva reguliera och de blomstrande kinderna förlora något af den första ungdomens rundning för att derigenom förläna ansigtet en vackrarg oval. kon ögonen — knnde väl Hlfridas herrliga, djupgrå ögon med de mörka, långa ögonhären någonsin blifva skönare än nu, ofördunklade af tårar, obeslöjade af sorger? Äfven hennes hår hade kanske nått fulländningen af fägring; denna rikedom af papuri öm psi na, gnldskiftande lockar, sön al en så N pehåglig relief åt hennes lifliga ansigte. Hon Kamonde, flätade, släfåde dem och försökte ped