Aftonbladet – 5 juni 1872, sida 3

utan afseende på tider hvilkens egor kolbrytningen för året pågått, fördelas p alla hemman och lägenheter inom distriktet efter deras areala proportion. Genom denna åtgärd blir det jorden och ej den vid bolagets början varande jordegare, som allt framgent och utan den ringaste betalning eller wppoffring, får draga betydlig kontant vinst sf den inom distriktet pågående kolbrytningen. livarjemte lika rätt kommer att vederfaras alla, såväl dem store godsegaren som egaren af den mindre hemmansdelen; hvilken senare, i anseende till dem obetydliga arealen, eljest aldrig kan tänka på att i företaft deltaga. Denna min plan omnämnde jag för ere personer, som sannolikt med nöje skola detsamma intyga, redan från första stand jag föll på den tanken, att stenkol kunde finnas i Haland. Men för genomförandet erfordrades att jag inmutade alla de fält, som kunde anses vara kolförande, enär endast en eller två andra inmutare kunde förstöra det hela. Att detta äfven blifvit förhållandet, om jag ej gjort inmutningen i den skala, som skett, synes deraf, att oenast det blef kunnigt att kol anträffats söder om Hallandsåsen, men ej förr, kommo många, deribland den om vårt jordbruk så högt förtjente ryttmästaren och kommendören P. von Möller. till bergmästaren för att göra inmutningar i Halland, men jag hade då redan inlemnat mina ansökningar, Huruvida dessa personer velat adoptera min id att söka bereda högst betydliga fördelar och inkomster åt alla inom koldistrikterna varande jordegarne, torde dock vara tvifvel underkastadt. Det må ursäktas mig, att jag i mina förkla: ringar varit omständlig. Stenkolsfrågans utveckling är af den största vigt för hela riket, och ehuru man nu från ett visst håll tyckes, till rikets skada, vilja förbindra denna utveckling, sasot från andra håll hela stenkolsfrågan tanköst hunas; så torde den tid ej vara långt afägsen, dö de personer, som bidragit till att ur ordens sköte 17amkalla dessa förut okända skater — skatter, som Möganäsintressenterna på 135 ir, och detta ehuru staten derför lemnat betylande förmåner, ja, stora summor kontanta penvingar, ej lyckats upptäcka, men hvilka den ria konkurrensen under den jemförelsevis korta iden af 17 år och utan statsanslag lyckats framIraga i ljuset — då desse personer, säger jag, kola blifva rättvist bedömde och ej efter några nsidiga och förutfattade åsigter, såsom förhålandet ännu tyvärr tyckes vara. Stockholm den 1 Juni 1872. Henning A. Taube.