Aftonbladet – 5 juni 1872, sida 3

Strödda underrättelser. Musik och teater. Wagner-teatern. I den gamla, goda tyska staden Baireuth uppförde man nyligen ettstörre skådespel, hvars utförliga beskrifning af särskilds referenter fyller spalter på spalter i små och stora tyska tidningar för de senaste dagarne. Egentligen borde dessa omständliga skildringar kunna göra anspråk på att utförligt aftryckass de äro så schwungvoll, så rika på de minsta detaljer med det största eftertryck, att de åtminstone måste berömmas såsom mycket karakteristiska. Men då man eger rättighet att tvifia på vår publiks förtjusning för Richard Wagner, och detina i alla händelser icke har uppnått tiondedelen af den lyftning-, som tyckes ha gripit hans landsmän, vilja vi, inskränka oss till ett kort utdrag. Det gällde att lägga grundstenen till den nya teater, på hvilken Richard Wagners treeller fyradubbla opera — textea bygd på Niebelungenlied — skall uppföras sommaren 1874. Vi ha förut meddelat, att teaterns byggande och operans (eller operornas) uppförande ske på bekostnad af ett aktiebolag, hvars aktievinst består i rättigheten att bivista operarepresentationerna, och dessa skola bli högst märkliga derigenom, att scenens inredning och musikdramernas utförande skola ske i enlighet med de egna Wagnerska anspråken på full samverkan mellan och fullkomlig enhet af alla de konstmedel, som eljest blott delvis och ofullständigt användas i operor. Till och med det bästa utförande af en Wagners opera på en vanlig teater är blott ett ofullkomligt lappverk och i bästa fall ett drägligt surrogat för hvad som skall presteras på en scen af detta nya slag. Och till och med om effekten skulle bli mindre, än mästaren påstår, skall denna prestation dock under alla omständigheter bli märklig derigenom, att alla Tysklands yppersta sångare och sångerskor skola föras tillsammans och inöfvas af kompositören sjelf. Deuna teater var det således, till hvilken grundstenen skulle läggas, och denna tilldragelse firades genom en konsert, som hölls i de gr nla frankiska markgrefvarnes teater. Brefskrifvarne åtnöja sig icke med att berätta om sjelfva högtidligheten, de utmåla omständligt förberedelserna, repetitionerna, generalrepetitionen 9. 8. Vv. Wagner sjelf kom till Baireutk från Wien, der ban kort före pingst gaf några mycket besökta konserter, för hvilka han med de utmärkta orkesterspelarne i Wien hade inöfvat dels Beethovenska saker, dels egna kompositioner. Han omtalas såsom en utomordentligt energisk och intressant orkesteranförare, som förstår att hålls sina medhjelpare varma och lär dem mycket nytt i afseende på föredraget. Han tyckes i synnerligen hög grad lägga an på, att instrumenterna skola sjunga, och under repetitionerna lockar han den dertill genom att ideligen sjunga stämmorna för dem; men för öfrigt beskylles han att göra alltför många nppänningar, i synnerhet beträffande tempoförändrirg, för att han icke ofta måste åstadkomma någonting helt annat, än kompositören sjelf har vetat. Sina företräden eller fel — såsom anförare fick han naturligtvis tillfälle att fritt läggai dagen i Baireuth. Orkestern tyckes hs varit mindre fulländad; men bland sångarne funnos flere af hög rang, såsom Niemann och Betz. Får man döma efter brefskrifvarne, skall Wagner i Baireath ha betraktals minst som en halfgud. Man får intrycket, att när hän var glad, fröjdade sig alla, och när han blef vregad, blefvo alla nedstämda; sade han en liten qvickhet, belönades han med det största bifall, och höjde han sig till det patetiska, Iyftes alia upp till sjunde himmeln. Det tröt hvarken det ena eller det andra; i det hela var den store mannen lyckligtvis vid godt humör; att han en eller attan äng satte sig på sina höga hästar, kan man ju fun ra på. Fatalt var det, att det blef regnväder i det stora ögonblicket, så att den egentliga högtidligheten blott bivistades af mycket få. Deremot tyckas temligen många ha öfvervarit konserten, likasom repetitionerna — naturligtvis icke blott invånare och invånarinnor i Baireuth, utan äfven mer eller mindre varma eldsdyrkarefjerran ifrån. — Att dem baierske konungen skickade telegram samt så väl officielt som privat helsning, är naturligt; han är ju nära deran att gifva land och rike på båten blott för Wagners skull, och man måste mest förundra sig öfver, att han icke sjelf var tillstädes. Sedan Wagner hade stampat och bultat tillräckligt mycket — bitarne af en taitpinne, som han slog sönder, lofvade han till de närvarandes glädja förvara åt sina barn — fick han således den fröjden att hålla konserten och nedlägga stenen; en stor bankett med stora tal slutade den stora festen, och nu skall man väl oförtöfvadt gripa sig an med den nya teatern. (Danska tidp, Fedrelandet.)