Aftonbladet – 4 juni 1872, sida 3

mig en klocka — hvad skulle mamma säga derom ? Hvad menar du, gosse?x Jag vill höra mig am efter någonting annat; fisket lönar sig inte — och jag duger nu till hårdare arbete än det. Men det ger oss ju kläder och föda, min gosse. Modren hade lagt ned sin strumpa och afvaktade under stum oro 30: neng Svar. TS Mat och kläder, ja! men inga besparingar. Om jag skall till stan, så måste jag alltid gå; jag eger inte en skilling att hyra mig en häst för att rida, om jag aldrig så gerna ville. Raa Men du har dina unga, starka ben, John, hvarför skulle du då rida? Om jag till exempel vill längre än till närmaste stad, sade han efier en paus, Modren slog ihop sina händer. Du tänker väl inte öfverge mig, John? sade hon bevekande, och lemna din stackars mor? Ynglingen förblef tyst, Jag blir nög inte så länge här, John, det är någonting, som säger mig, att jag snart får följa din far; jag blir svagare med hvarje dag. a Så förhöll det sig varkligen. Sonens dysterhet, brist på matlust och lefnadsmod, vägde tungt på den blinda qvinnans sinne, hon, som blott lefde i hoppet om välfärd och lycka för den, som var hennes käraste på jorden. Hon hade alltsedan den feber. i hvilken hon förlorade synen, varit myc ket klen och denna sista månad hade syn barligen betydligt medtagit hennes krafter Du vill ju inte resa ifrån mig, geese. utan stanna hos mig till det sista? — Jag skulle inte kunna lefva utan att emellanåt höra din kära röst,