oss kunna påstå, att lagerkröningarna på teatern ej kunna vara stort äldre än några och tretio år. N. V. Almlöf lär hafva varit den förste, som erhöll en dylik utmärkelse, hvilken sedan undantagsvis vederfors Jenny Lind, Emelie Högqvist och några andra konstnärer af allra första rang. Ännu när Torsslow hösten 1856 återvände till kungliga scenen, ansågs den lagerkrans, som då skänktes honom, för en ovanlig heder och väckte en viss sensation. Sedan dess hafva tiderna förändrats och lagrarne snart sagdt börjat blifva hvardagsmat för våra sceniska konstnärer. Om dessa derigenom blifvit större lemna vi oafgjordt. Ännu en synpunkt finnes för bedömandet af denna sak, hvilken vi anse oss ej böra lemna ovidrörd. När åt den vackra och löftesrika talangen skänkes detstora konstnärskapets högsta symbol, hvilken hyllning skall då återstå för det verkliga mästerskapet? Frågan saknar ej en apropos för dagen. een vr de Ar mt Ve vn PR