verättelse, afgifver den sorgbundna förklaingen, att ordföranden i Vapnö sockens attigvårdsstyrelse, landtbrukaren Karl Göan Sperling Stael von Holstein, oaktadt förelagda viten, icke kunnat förmås afgifva någon uppgift angående fattigvården i nämnla socken; men att K. M:t skulle vara reducerad till en dylik impotens, borde ej få antagas, borde åtminstone ej af dem, som hylla en så kallad stark konungamakt medgifvas utan något försök att i handling bevisa motsatsen, ty då är det förlåtligt, om en och annan kommer på den tanken, att den starka konungamaktens förfäktare ej rätt fattat, hvaruti och när dess styrka bör visa sig och göra sig gällande. På tal om landshöfdingarnes femårsberättelser må vi begagna detta tillfälle, för att beriktiga ett missförstånd som, enligt hvad vi förnummit, är rådande på mer än ett håll i fråga om orsaken, hvarför dessa vigtiga bidrag till kännedom om vårt lands tillstånd och förhållanden så senfärdigt utkomma af trycket. De underrättelser, vi härom förskaffat oss, ha till fullo bekräftat vår förmodan, att den för sin nitiska och raska verksamhet utmärkta statistiska byrån ingalunda bär skulden för det anmärkningsvärda dröjsmålet. Det har ålegat vederbörande länsstyrelser, att inom utgången af 1871 till civildepartementet inlemna berättelser för 1866—1870; men endast undantagsvis ha de inom föreskrifven tid fullgjort denna skyldighet, och deraf förklaras, att den åt statistiska byrån uppdragna utgifningen af dessa berättelser ej ännu, nära halfannat år efter femårsperiodens slut, är på långt när fullbordad. Konungens befallningshafvande i Hallands, Westerbottens, Norrbottens, Kronobergs och Stockholms län samt Stockholms stad (öfverståthållareembetet) äro de enda, som ej låtit någon obehörig tidsutdrägt komma sig till last. Från några landshöfdingeembeten inkommo emellertid berättelserna i början af detta år, men från andra först i April månad (att flere af de senkommande äro daterade några veckor före utgången af 1871, är en egenhet, som ej lärer ändra förhållandet); och ännu för helt kort tid sedan, då vi derom gjorde förfrågan, hade berät telserna för Skaraborgs, Göteborgs, Wester norrlands, Westmanlands och Södermanlands län ej kommit statistiska byrån tillhanda. antagligen således ej inkommit till departementet — en försumlighet, som förmodligen ej undgår att ådraga sig hr ecivilministerns uppmärksamhet. Om till det redan sagde lägges, att berättelserna ej så sällan fö rete bristfälligheter, som föranleda återre miss för nödiga rättelsers vidtagande, så är häraf tydligt, både hvarför intill nu blott 1! af 25 berättelser lemnat trycket, och hva felet ligger. Häraf följer ock, att utgifnin gen af det värderika sammandrag af samt liga berättelser, som utarbetas af statistisk: byrån, måste försenas.