Aftonbladet – 31 maj 1872, sida 3

uppskakat henne. Hon visste, att han inte var den som lätt öfvergaf en föresäåts. Vi måste gå nuw, sade William, vi äta middag kl. 8, Kom, Dora, Kan jag följa er hem, miss Fairfax? Nej jag tackar, sade hon med en röst så förändrad och darrande, att George ofrivilligt såg på henne. Min betjent kommer och hemtar mig lite senare. Då William och Dora gått, kände George sig verkligen hågad att försaka messen och qvarstanna hemma för åftonen, så mycket deltagande hade Marys hastiga förändring uppväckt i hans hjerta, men vid närmare besinnande fann han det klokare att aflägsna sig; han började derför söka efter sin hatt och käpp. Hvar är Agnes, sade han, inträdande i förmaket, åh var så god och ropa henne inte, miss Fairfax, det behöfs inte. God natt! och han tryckte vänligt hennes hand, då han sade sitt god natt! Just som han kommit utom grinden erinrade han sig något som var qvarglömdt och vände om för att hemta det. Han kom in i förmaket så oförberedt, att Mary icke märkte det förr än han stod framför henne. Hon var halft liggande, halft sittande i soffan med ansigtet begraft i en dyna. Då hon lyfte upp det vid hans närmande, var det öfyersköldt af tårar. En qvinna i tårar är vanligen någonting bevekande fören man att se, och Mary vår en blek, mild och blygsam flicka, som det klädde att gråta. Min bjelte var icke fullkomligt af mar: mor — det kände han i detta ögonblick. -: Bästa Mary, sade han, i sitt medlidan: de förgätande att han icke brukade kalla henne i förnamn, hvad felas er? Mår ni inte väl? 2 ; Hön bäddade alt djuparej in sitt hufvud