Aftonbladet – 31 maj 1872, sida 3

Angående ifrågasatt ändring af 33 2 Riksdagsordningen. Konstitutionsutskottet hade i afgifvet utlåtande afstyrkt en af hr Törnfelt väckt motion, med förslag till den ändring i 83 3 R. O., att riks dagens kamrar skulle ega sjelfva utse talmän och vice talmän, samt att den i samma 3 förekommande föreskrift om talmanseden måtte utgå. Häremot Hade flertalet af Andra kammarens ledamöter af utskottet reserverat sig Vid föredragning af detta ärende begärdes ordet af hr Törnfelt, som på det högsta ogillade utskottets resonnement, hvilket enligt talarens förmenande tillkännagåfve, att utskottet betraktade svenska folkets. representanter som sådana svildbattingar., att det behöfdes en särskild custos morumatt hålla dem i styr. Talmännens beteende under den pågående riksdagen hade varit tal. likasom en påstötning att väcka den föreliggande motionen, -ty, när sådant hade skett på det färska trädet, hvad kunde man då icke vänta af det torras. Detta beteende hade uppväckt oro och harm inom landet, och talaren hade derför med sin motion åsyftat att för framtiden förebygga slika uppträden. Yrkade bifall till motionen, med undantag af den del. som handlade om talmansedens borttagande, hvilken fråga, enligt hvad utskottet fästat näppärksamhet på, icke kunde, såsom en gång tillförene under riksdagen väckt och af repre sentationen afslagen, ånyo blifva föremål för dess behandling. Hr Gumelins ville biträda motionen, men förklarade, att icke någon under riksdagen passerad händelse i detta afseende inverkade på hans åsigter. Deremot ansåg han det vara ett nöd. vändigt vilkor för en verklig sjelfstyrelse, att representationen erhåller rättighet, utan någon som helst regeringens inblandning, sjelf utse talmännen. Yrkade bifall till motionen, förutom i hvad den afsåg talmansedens afskaffande. Hr Ola Jönsson i Kungshult kunde så mycket hellre utan alla biafsigter biträda motionen, som talaren alltifrån den stund, då han första gången läste den nya riksdagsordningen, ansett bestämmelsen om talmännens utnämnande af konungen utgöra en väsentlig brist hos densamma. Det vore enligt talarens förmenande så mycket mera olämpligt-att lägga äfven detta bekymmer på konungen, som han kan hafva nog al sådana ändå. Emellertid ville tal. för det närvarande låta vid utskottets hemställan bero. Jöns Pehrsson instämde med föregående talare. Hr Hedin ville äfven betrakta frågan helt och hållet afklädd alla personliga förhållanden. Talaren visade då, huru de flesta europeiska länder i förevarande hänseende stå långt framför oss. Så vore t. ex. förhållandet med Norge, Danmark, Preussen, Belgien, Schweiz, Spanien, Grekland och flertalet af de tyska mellanoch småstaterna, Å andra sidan vore Finland det enda land, der representationen är så helt och hållet utesluten från den i fråga varande rättigheten som i Sverige. Utskottet hade såsom stöd för sin åsigt åberopat Englands exempel. Talaren visade att pxempet haltade och för resten torde väl England lika litet i detta fall, som i en mängd andra, få betraktas såsom någon mönsterstat. Sedan talaren derefter nagelfarit utskottets motivering äfven i öfriga delar, inskränkte han sig till att yrka, det kammaren måtte med afslag å utskottets hemställan låta dervid bero. Hr Ehrenborg ansåg förslaget rationelt riktigt, men trodde att med den åsyftade förändringen kunde änfiu någon tid anstä. Hr Törnfelt förändrade slutligen sitt yrkande i öfverensstämmelse med hr Hedins, hvilket ock blef kammarens beslut.