Aftonbladet – 31 maj 1872, sida 3

RIKSDAGEN Andra kammaren. Öfverläggningen om föreslagen ändring i 65 Riksdagsordningen. Hr Liss Olof Larsson hade inom kammarer väckt motion derom, att, på det 65 2 Riksdags ordningen måtte bringas i öfverensstämmelse mec 69 2 Regeringsformen, det i förstnämnde 2 före kommande ordet statsutgifter skulle utbytas mot: statens reglerande, hvilken motion blifvit af konstitutionsutskottet afstyrkt på den grund, att ut trycket statens reglerande vid särskilda tillfäller varit underkastadt olika tolkningar, och att se nast vid den pågående riksdagen .en helt annar tydning af begreppet statsreglering, än den a motionären omfattade, skulle lyckats göra sig gällande, Uttrycket statsutgifter i 65 2 R. 0. vore deremot fullt tydligt och dess borttagande innebure således en försämring af grundlagen. Mot utskottets beslut bade hr Nils Larsson i Tullus reserverat sig, i hvilken reservation hri Ola Jönsson i Kungshult, Per Nilsson i Espö, Lyttkens och 0. Wikström instämt. Ordet begärdes af . hr Nils Larsson i Tullus. Tal. fann iutskottets antydan, att en mot motionärens åsigt stridande uppfattning af ordet statsreglering under riksdagen lyckats göra sig gällande, ett bevis på. att utskottet icke lyckats fullkomligt frigöra sig från hvarje känning af den förda partistriden. Af de åsyftade förhandlingarne framginge nemligen icke, att den angifna uppfattningen blifvit godkänd ens af någondera kammaren, ännu mindre af riksdagen. ehuru begge kamrarne ingalunda saknat tillfälle att taga den i öfvervägande. Ginge man något litet tillbaka i riksdagshistorien, skulle man lätt kunna finna, att orden statens reglerande. i 69 4 R. F. icke heller under närmast föregående representationsordning gifvit anledning till tvister inom riksförsamlingen ; ty då vid 1859—1860 årens riksdag två stånd biföllo och två stånd afslogo väckt fråga om afskaffande af den ordinarie statsinkomst, som bestod i qvarnräntan. voro såväl landtmarskalk och talmän, som alla fyra stånden ense derom, att frågan skulle afgöras genom votering i förstärkt statsutskott; samma var förhållandet vid 1865—1866 årens riksdag i fråga om eftergift af statens ordinarie inkomst i tackjernstionde af sådana på senare tider inom bergslagen nyanlagda masugnar, hvilka icke åtnjöto några särskilda privilegier eller haft något hyttelag sig tillslaget — allt på grund af stadgandet i 69 2 R. F., att frågor angående statens reglerandeskulle underkastas sådan votering, då riksstånden i afseende på dem fattat stridiga beslut, hvilka icke kunde sammanjemkas. Hävigenom trodde tal. sig hafva tillräckligt vederlagt utskottets egentliga skäl för motionens afstyrkande, eller den olika tolkningen af meromnämnde uttryck, och anhöll han om kammarens bifall till sin reservation, på det man åtminstone i frågor af denna art måtte för framtiden slippa bevitna uppträden så obehagliga, som herrar talmäns proportionsvägran. Hr Liss Olof Larsson, som instämde med föregående talare, ville särskildt fästa uppmärksamheten derpå, att första kammarens nuvarande talman. på den tid då han fungerade såsom landtmarskalk, ingalunda funnit sig förhindrad att framställa proposition på frågor liknande den, som än på vissa håll framkallat så mycken skuggrädsla. . Hr Ribbing förklarade sig icke nu vilja ingå i någon utredning af det befogade eller obefofade uti talmännens förfarande vid det af de egge föregående talarne påpekade tillfället. I den nu föreliggande frågan vore det nemligen först och främst nödvändigt attse till, huruvida, genom den föreslagna förändringen af 657 R. O., grundlagen skulle komma att undergå en förbättring och icke tvärtom... Tal. kunde då icke förtiga sin åsigt, att den ifrågavarande 3 skulle genom förändringen göras otydlig, och då tydlighet vore en nödvändig egenskap hos hvarje lag, symnerligast hos en grundlag, egde han häruti ett tillräckligt skäl att för sin del icke kunna instämma i reservanternas förslag, hvaremot han måste biträda det slut, hvartill utskottet kommit. Hr Edlund instämde med hr Ribbing. Hr Rundgren. Motionärens förslag vore icke välbetänkt, alldenstund det ginge ntpå att bringa tvenne grundlagsparagrafer i öfverensstämmelse med hvarandra, hvilka förete så stora olikheter, att man deraf tydligen kan sluta till. att de icke afse samma sak. Under det 65 3 R. O. berör de tid efter annan under riksdagens lopp återkommande tillfällen, då representationen har att öfverlägga och besluta :om en bevillning,. afsåge deremot 69 R. F. just den tidpunkt af riksdaSR då det blir fråga om statens reglerande och evillningens derefter lämpade belopp samt riksgäldskontorets styrelse och förvaltning. Motionen innebure emellertid ett ojäfaktigt bevis på, att man inom Andra kammaren hade svårt att frånse den propositionsvägran, hvartill talmännen under den pågående riksdagen varit nödgade. Att häraf taga sig en anledning att försöka sammanblanda tvenne i grundlagen tydligen särskilda begrepp, vore dock icke rätt, och om grundlagsförändringar skola åvägabringas måste man enligt talarens förmenande se saken djupare, än motionären och reservanterna tycktes hafva gjort. Yrkade på angifna skäl Vifall till utskottets hemställan. Hrr Ola Jönsson i Kungshult och Sven Nilsson i Österslöf yrkade deremot bifall till hr Nils Larssons i öfverensstämmelse med motionen affattade reservation, hvilken åsigt ock genom votering blef den segrande med 92 röster mot 72. j