Aftonbladet – 29 maj 1872, sida 2

se dig och Digby gifta, innan jag reste från England, men som det inte lär bli af, så kan det nu inte hjelpas. Det dröjer tills du kommer igen, sade hon muntert, ehuru hon ej kände sig så, men, George, jag kan knappast fatta att du menar allvarsamt, Om du är hågad gå i utländsk tjenst, så förvånar det mig, att du inte reser till Indien med William. Han log öfver hennes barnslighet. Det förstår du inte, svarade han. För det första är jag inte så utomordentligt förtjust i William, att iag vill följa honom öfverallt, för ået andrå skulle jag, äfven om jag reste med, kanske blifva stationerad i Durmah, medan han är i Madrag, det är ingen sannolikhet vi finge stanna på samma plats! Ni fruntimmer äro små fjollor! 4 Det visste jag inte, sade hon godmo-, digt; 2jag fann det så naturligt, att kusiner skulle vilja vara tillsammans. Det blir en dyster dag för Milborough, då du reser George. Stackars Dora och — jag är rädd jag måste tillägga — stackars någon annan.s Han såg riktigt missnöjd at vid hennes anmärkt Ag a Jag kar af hela hjertat, Agnes, sade han, satt du inte pratar sådant nonsens — du vet, att om det fanns någonting jag hatar, så är det dylika yttranden, Jag är led vid att höra dem, Om qvinnor vilja göra sig narraktiga, så anhåller jag att slippa veta det. Jag kommer just tillbaka rån Wales med öronen fullproppade med beskrifningar om mamsell åu Broissarts fängslande behag för att här få höra talas om nägon annans. 2 Nej, käraste George, mitt yttrande gälde sndast dina egna, sade hon skrattande. 2Om jag har nÅgra, så tala ej derom, nvände han sträft,