Aftonbladet – 29 maj 1872, sida 2

samma sätt. Och hvad skall jag nu svara Audiffret, då han säger, att han i 22 års tid hatat kejsardömet? Tror han sig efter denna förklaring vara oparfe nog för att bedöma mitt politiska lif? Hvad mig beträffar, må man gerna fortfara med att angripa mig. (Larm.) Den stund skall kanske komma, då jag kan förklara mig lättare och friare. (Knot.) Jag har hållit mig inom gränserna af debatten, och om det kommer till nya debatter, skall jag hvarken handla mot mina pligter eller mot mina öfvertygelser. (Knot på många bänkar.) Gambetta, som äfven flere gånger afbrytes af högern, besvär församlingen att icke splittra sig i denna fråga och icke låta locka sig i den fälla, som den föregående talaren utstält. Det äricke nu frågan om den 4 September. Turen skall komma äfven till den, och talaren afvaktar med tillförsigt undersökningens resultat. Han skilkr mellan politisk och financiel ansvarighet. vad vi den 4 September mottogo som arf, derför är tydligen kejsardömet ansvarigt, hvad vi sjelfständigt och af egen ingifvelse gjorde, derför äro vi ansvariga. Sålunda skola de båda saker, som kejsardömets advokat framstält, icke undgå kompetent pröfning. I den ena är det frågan om de vapenförråd, som den bekante hr Mottu påstod sig kunna erhålla hos fenierna i England, i den andra om en oerhörd mängd kartescher, som en viss Belot des Minieres erbjöd. Det var den 14 Oktober och man telegraferade till mig, att vi icke hade tillräckligt med ammunition för ett enda slag. Jag intogs då af en fruktansvärd vrede (Åhå! från högern); jag förskaffade mig närmare upplysningar och erfor då, att all ammunition fanns i Paris och ått provinserna voro helt och hållet blottade derpå. Ja; skuHe, mina herrar (vändande sig till högern), velat sett er i en dylik belägenhet. Belot kommer då med sitt anbud, man antager det, han levererar ingenting och erhåller ej heller någon betalning. Hvilken skada har sålunda statskassan blifvit tillfogad? (Gavardie afbryter talaren.) Nej. jag afstår ej ordet åt er. hr de Gavardie. (Rop: Ingen diktatur!) Presidenten Greövy: Presidenten har här ensam rätt att lemna ordet. Gambetta fortfor derefter, vänd mot Rouher: Jag uppställer följande dilemma: Antingen haden I tillräckligt med vapen, men hvarför då de öfverilade kontrakten? eller haden I icke vapen och då ären I förrädare och tjufvar! Bifall från tersta venstern.) Ja, förräare, för hvilka icke något straff är strängt nog. Det är det rågade måttet af förnedring att vara tvungen att -höra edra ursäkter. Den s. k. landsflykt, om hvilken ni talar, var endast en feg desertion. Under det blott en enda senator, den olycklige Bonjean, stannade på sin post i Paris, löpte ni efter er husbondes ekipage ända till Tyskland! Nu vågar ni påstå, att icke endast jag (min ringa personlighet kan lemnas å sido) utan äfven hr Thiers sjelf har gillat kriget, hr Thiers, som höjde sin varnande röst, under det ni i S:t Cloud talade icke patriotismens språk utan servilismens, samma språk, hvarmed ni en ång förherrligade den galna mexikanska expeitionen. Men era förlägna och vidtsväfvande ursäkter skola icke gagna er till något. Mexiko har varit er Achilleshäl. Redan ha alla andra medskyldige i denna galna expedition, en Morny, en Jecker, en Maximilian, drabbats af sitt öde.l oh et Qt AAA Bazaine väntar på sitt straff, och ni skall ickel heller undgå ert? (Stormande bifall från -venstern. Oro.) Belcastel (af yttersta högern): Då de män, hvilka stått i spetsen för regeringen, icke erkänna att de begått fel och då de ömsesidigt förevita hvarandra dessa fel, så låtom oss utvidga ansvarigheten och för framtiden betrygga oss mot de äregirige! Talaren brännmärker sedan kejsardömet, hvilket endast varit ett tillintetgörande af karaktererna och har beredt Frankrike en förödmjukelse, hvilken förfäderna icke känt. Hvad Gambetta, denne nye Cesar, och Septembermännen angår, så hade de begått två brott, från hvilka de icke kunde rentvå sig. Det ena var den oerhörda inkonseqvensen att ha misskänt Frankrikes ande, i det man ställt sig som om man påkallade dersamma och dock endast trott på sitt eget ljus. Det andra består deruti, att man kallat den regering. för hvilken man stodi spetsen, republik, i en tid då Frankrike icke var i tillfälle att yttra sig deröfver. Må hellre Frank: rike gå under än republiken — så har man sagt. Det är endast Sppromberteperlagens skuld att Elsass och Lothringen gått förlorade. (Rörelse.) De revolutionära regeringarna ha aldrig medfört lycka för Frankrike. (Bitall från högern.) Nationalförsamlingen antog derefter enhälligt en dagordning, hvilken, såsom vi förut meddelat, uttryckte dess förtroende till det utskott, som granskat kontrakten, och dess afsigt att låta undersökningarna fortgå, För denna dagordning röstade icke endast Gamhetta utan äfven Rouher sjelf, I Gaulois för den 34 dennes publiceras ett bref fx87 f. d. kejsaren Napoleon III till ue franske generaler som innehade befäl vid Sedan, Detta bref, i hvilket exkejsaren försvarar sitt förhållande vid kapitulationen, frånkänner nationalförsamlingen all rätt att döma deröfver och vädjar till ett plebiscit, är dateradt Camden-Place den 12 i denna månad, Man har tydligen dröjt med dess offentliggörande för att låta Rouhers interpellation gå förut. Brefvets publicerande skulle sedan likasom sätta kronan på den parlamentariska seger man påräknade att bonapartismen genom densamma skulle vinna. Ehura denna seger förbytts i ett nederlag har man emellertid funnit lämpligt att ändock publicera brefvet. Det är af följande lydelse: General! ansvarig inför landet enligt kejsardömets konstitutioner, erkänner jag icke någon annan dom än den som uttalas af nationen, regelbundet tillfrågad. Sålunda behöfver jag icke göra afseende Få undersökningskomitens rapport angående kapitu lationen i Sedan. Jag inskränker mig till att erinra de förnämsta vitnena till denna katastrof om den kritiska belägenhet, i hvilken vi befunno oss. Armen, kommenderad af hertigen af Magenta, har på ett ädelt sätt gjort sin pligt; han har hjeltemodigt kämpat mot en dubbelt så talrik fiende. Då han blifvit tillbakakastad mot stadens murar och i sjelfva staden, betäckte 14,000 döde och sårade det slagfält, på hvilket jag : sett honom strida. Ställningen var förtviflad. Då armens ära var räddad genom den tapperhet han utvecklat, utöfvade jag min ! rättighet som suverän, i det jag gaf order ! att sätta upp parlamentärflagg, och jag tager öppet ansvarigheten för denna handling på mig. Uppoffrandet af 60,000 man kunde icke rädda Frankrike; anförarnes och soldaternes sublima sjelfuppoffring skulle ha varit ett onyttigt offer, Vi ha således endast L f