Aftonbladet – 29 maj 1872, sida 2

Hur mådde onkel, George?s sade Agnes som ville ge både sina egna och brodren tankar en annan riktning. . Åh mycket bra, endast litet mer oroli; än vanligt. Han tycks vara särdeles upp tagen af vår unga kusin, mademoiselle di Broissart. Det är väl mindre underligt, George, di man besinnar att hon är hans egen dotter barn och återfunnen på ett så märkvärdig sätt, Inte dess förthy berättade mig Willian det han hört af mr Ryder, att onkel ä! mycket bekymrad öfver hennes återuppstån delse. Ja det är han verkligen.z Han sörjer för din skull, sade hon, in nerligt kramande hans arm, under det de gingo hemåt, och käraste George, du tror ej huru jag äfven gjort det. Hon lade en värma i sitt yttrande som ej ord kunna beskrifva. : Tack, min ömma, goda syster!s sade han Det blef en paus i deras samtal, under det gången påskyndades och båda kände hurv väl de behöfde hvarandras tillgifvenhet och sympati. George bröt tystnaden: Agnes! jag ämnar anhålla om permis sion för att röså till Canada i utländsk tjenst. Det är inte möjligt, sade hon oroligt. Jo, jag försäkrar dig. Och hvarför inte Jag behöfver just nu något, som rycker upp mig och jag tror att detta vore det lämp ligaste, Men hvad skall mamma säga? Bevars väll hon har inte skapat hem met för mig så lyckligt, att jag har någon skyldighet rådgöra med henne för hyart steg jag tar; om hon gjort Milborough litet angenämare för mig, skulle jag kanske R önska lemna det, Jag skulle gerna vela