Aftonbladet – 27 maj 1872, sida 2

Hade om den allmänna lagen, offentlig heer och moralitet, genliödo ironiska utrop enom gälet, hvilka emellertid genast nedystades, Under hela första delen af talet örsökte blott deputeraden Cantagnel af enstern att åstadkomma ett afbrott, men yckades icke häruti, enär han genast nedystades af sitt parti. Rouhers anförande, vilket upptager icke mindre än tolf spal er i tidningen Temps, är natärligtvis alltör långt att i sin helhet kunna meddelas, varför vi blott anföra det väsentligaste af etsamma, Han började sålunda: Mina herrar! I det tal, som Åudiffret asquier höll vid sammanträdet den 4 Maj, ofvade vår hedervärde kollega att afhålla ig från allt som kunde uppfattas som partiendens. Jag vet icke, huruvida detta har yckats honom. Hvad mig angår, vill jag ndvika hvarje politisk polemik och utesluande hålla mig till frågan om kontrakten ch om vederbörande myndigheters ansvariget. Jag vill som sagdt lemna politiken å ido; kanske skall framställningen lida deraf fråga om dramatiskt intresse, men en uppörd stämning på åhörareplatserna är icke tid en fördel, och det är en patriotisk ligt utt icke öfverlemna sig åt onyttiga gitationer. (Nägra röster löras, som ropa: nycket bra! men de undertryckas straxt af stt allmänt hyssjande.) Efter denna inleding öfvergick Rouher till sjelfva saken. Jan omtalade först de olika undersökningscommissionerna samt deras inbördes förhålande och. derefter det sätt, hvarpå Audiffret Pasquier uppfattat och framställt de olika nyndigheternas ansvarighet. Han (Rouher) näste protestera mot att undersökningscommissionens president förklarade hela den nilitära administrationen skyldig; en så obestämd och obegränsad anklagelse måste i rättvisans, de verkliga sakförhållandenas och ordningens namn tillbakavisas. Hvad kejsarlömets kontrakt angick, så var krigsministern Palikao endast ansvarig för dem som olifvit afslutna under veckan från den 28 Aug. till den 4 Sept., och af dessa kontrakt nade endast en mycket liten del, nemligen för 800,000 francs kommit till utförande. För de senare kontrakten kunde kontorsembetsmännen icke stå till ansvar; han var öfvertygad om, att Gambetta icke ville skjuta ifrån sig ansvaret för de kontrakt han afslutit. (Stark rörelse bland venstern.) Rouher fortfor: Jag kan icke fördraga, att man anklagar byräerne, ty de äro fullkomligt hederliga; med andra ord: skulden bör icke sökas hos korporationer eller kontor, utan hos den enskilde, (Bifallsrop från flere bänkar, hvilka dock strax undertryckas genom byssjningar.) Det måste gifvas en individuel ansvarigHet, öfver hvilken kammaren skall döma! (En röst: Och ni?) De män, som äro ansvarige, böra aflägga räkenskap; de böra dömas af det offentliga samvetet och af kriminalrätten. Nationalförsamlingen kan omöjligen inskränka sig till att antaga en enkel dagordning. (En röst: ni, som är upphofsmannen till Sedan ! Häftig rörelse.) Rouher svarar lugnt, att han vill göra allt för att hindra, att sammanträdet antager en stormig och lidelsefull karakter, hvarefter han åter öfvergår till att försvara f. d. krigsministern Palikao, som under händel sernas påtryckning varit tvungen att handla raskt. Hvad Septemberregeringen angick måste han öfverlemna åt denna att sjelf för svara sig. Rouher utbad sig nu en stunds hyvila Efter tio minuter öppnades sammanträde åter klockan half 5. Ronuher tackade för samlingen för den hvila hon beviljat honom detta yttrande mottogs med ironiska bifalls yttringar. Han skulle, sade han, sysselsätts sig med frågan om arsenalerna, men innar han kom till detta ämne, talade han mycke vidlyftigt om hr OChassepots kommission Församlingen visade synbart tecken till otå lighet. General Chanzy och amiral Saisse hade tagit plats i midten af venstern lika som för att beherrska denna del af försam lingen. Det var tydligt att Rouher vill upptaga hela sessionen. Det var äfven tyd ligt att församlingens hållning bragte tala ren ur fattningen, Det märktes, att hans röst småningon blef svagare. Han talade om Luxembourgfrågan, och om symptomern: till det kommande kriget, hvilka försporde: år 1867, Hans anmärkningar mottogos mec knot från alla sidor. Den senare delen a hans tal var oemotsägligen underlägset der första. Församlingen började blifva otålig Rouher fattade sig nu kortare och anhöl om församlingens öfverseende på grund a sin trötthet. Han slutade sitt tal med un gefär följande ord, som tydligen voro be räknade på att uppreta partierna inom för samlingen mot hvarandra: I hertig Au diffret Pasquiers tal har jag hört några or af sublim patriotism och den högsta välta lighet. Han har sagt att i framtider krigstjenstskyldigheten skall blifva lik: för alla och församlingen har antagi denna stora ide. (Buller och ironiskt skratt. Nej, mina herrar, eder mission är icke slu tad. (Förnyadt skratt.) Det har blifvi yttradt någonstädes, att man måste välj: mellan kammarens upplösning och landets upplösning. Nu begärde Gambetta ordet Rouher fortfor: Detta är en orättvisa mo! alla till förmån för några. I detta ögon blick reste sig Gavardie af högern och Greppo af venstern i mycket upprörd stäm ning. Gavardie applåderade. Greppo pro testerade. Caragon Latour uppträdde för at lågna Gavardie, och en deputerad af ven stern sökte lugna Greppo. Härpå följde et allmänt skratt, under hvilket Rouher ned steg från tribunen. Gambetta och Au diffret Pasquier uppstego på samma gång i densamma. Gambetta sade: Jag ha blifvit direkt interpellerad, men med de: kännedom jag eger om den taktik kej sardömets advokat plägar använda skall ja icke svara. Detta yttrande framkallade et högljudt bifall från venstern. Församlir