Aftonbladet – 27 maj 1872, sida 2

bli annat än sömnig under den ideliga åsy nen af domprosten, pastorn, kanikerna, kloc kare och korister i Milborough? Gräset skulle säkerligen hafva växt på gatorna. derest icke tvenne torgdagar i veckan sam lat en mängd bönder till den lilla staden, hvilkens förnämsta gata då var så uppta gen af gruppvis hopade landsbor, som stängde den öfriga trafiken, att förbigående voro hän visade till rännstenarne; med undantag af dessa dagar och söndagseftermiddagarne, då permitterade tjensteflickor med sina fästmär hvimlade på de förnämsta promenadplat serna, såg Milborough bokstafligen dödt ut Huru någon, som icke var absolut tvungen kunde bo der, var en gåta och likväl gjorde det både George och William Treherne: familjer... Enkan, mrs Henry Treherne emedan det var hufvudqvarteret för henne: sons regemente samt lefnadskostnaden de: var billig och sålunda öfverensstämmands med hennes omständigheter; mr Willian Treherne den äldre, emedan han efter sir fader ärft en liten vacker egendom, beläger 34mil från staden, dit han som nygift för sin unga fru och hvarest alla barnen vor födda, antagliga skäl hvarför han stannat : Milborougk. All ungdom knotade öfver den tråkigs staden och voro ingalunda tillfredsställds med de årliga 6 å 7 balerna eller de till fälliga -konserter, som pgåfvos af kringre sande artister — alla beklagade sig, utom Agnes Treherne, ty hon gjorde det aldrig öfver någonting. Som förnt är nämndt, var det söndag omkring klockan 4 eftermidda gen. Hettan kändes qväfvande till och med inom de, gråa murarne af den gamla dom. kyrkan, genom hvars klosterfönster ingen solstråle plägade tränga och förmildra den kylighet, som nästan alltid höll stengolfvet